Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
467
Fil. stud. E. MARKLUND demonstrerade ett större antal Salix-hybrider
från Piteåtrakten. Bland sällsynta och kritiska sådana märktes: S.
cinerea X lapponum, S. lapponum X repens, S. lapponum X myrtilloides
x repens, S. aurita X myrtilloides X repens, S. hastata X repens och S.
glauca X phylicifolia.
Den 24 november 1914.
Dr H. SIMMONS höll ett föredrag om den arklisk-amerikanska och
grönländska florans historia, i hufvudsak utgörande ett referat af några
viktigare punkter i hans afhandling »A survey of the Phytogeography of
the Arctic American Archipelago». Inledningsvis berördes Grönlands
ställning till arkipelagen, då förhållandena i detta land måst tagas i be-
traktande, ehuru det ej för öfrigt behandlats i afhandlingen. Materialet
till kännedomen om arkipelagens flora finnes strödt i ett stort antal
skrifter, behandlande de omkring 50 olika expeditioner, som under de
senaste 100 åren undersökt dessa trakter. Jämte denna omfattande lit-
teratur hade de viktigare samlingarne, särskildt i Kew och British Mu-
seum of Natural History genomgåtts, och resultatet hade blifvit att nu
204 arter af högre växter kunna angifvas såsom med säkerhet tillhörande
floran. En kort öfversikt af arkipelagens naturförhällanden lämnades
därpå, med särskildt framhällande af att sex naturligt begränsade grupper
af öar kunna urskiljas.
Föredraganden gaf härefter en resumé af de olika åsikter om den
grönländska florans härstamning och historia, som uttalats af WARMING,
NATHORST och HooKER, och ansågs anledningen till att dessa kommit
till så skilda meningar särskildt vara att söka i den ofullständiga känne-
domen om arkipelagen. En lösning af frågorna hade först nu genom en
enhetlig behandling af arkipelag-floran möjliggjorts. Mot WARMINGS åsikt
att hufvudmassan af Grönlands flora skulle i landet själft öfverlefvat
istidens maximum, slöt sig föredr. till NATHORSTS motsatta mening, att
intet stöd för ett sådant antagande finnes, och att detta motsäges af den
nästan helt bristande endemismen, som är t. o. m. långt mindre än
WARMING räknat med. Detsamma gäller för arkipelagen. Florans art-
fattigdom pekar i samma riktning. För Grönlands del torde denna
kunna förklaras af den åtminstone i söder nästan fullständiga öfverisning,
som där rådt, men för arkipelagen, som till sin allra största del aldrig
haft någon inlandsis, får en annan förklaring sökas. Föredr. ville söka
den med utgångspunkt från det äfven i nutiden ytterst torra klimatet,
som bör ha varit ännu torrare bakom Nordamerikas och Grönlands
väldiga, höga inlandsisar vid ett ständigt fruset ishaf. Tydliga tecken
angifva emellertid, att längre i väster, där bakom en hög bergskedja på
Aleuternas nuvarande plats en vidsträckt slätt måste ha funnits, andra
klimatförhållanden ha rådt, hvilka öfverensstämde med arkipelagens nu-
varande. Har kvarlefde då helt säkert en flora, sammansatt dels af
gamla cirkumpolära element, dels af ursprungligen västamerikanska och
ostasiatiska arter.
Från denna tillflyktsort kunde vid istidens slut de första invandrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
