Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
bulum och Eurhynéhium prelongum, hvilka båda höra hemma äfven
på starkt beskuggade växplatser, får den synzoiska spridningen
tillerkännas en viss betydelse, helst som särskildt den senare arten
mycket ofta är steril. E. prelongum trifves för öfrigt väl och ut-
vecklar sig vidare i gamla trastbon äfvensom i småfågelbon, som
äro byggda af träd- och buskrötter med vidhängande jordpar-
tiklar.
Flertalet i fågelbona insamlade fruktifikationsdelar tillhöra arter,
som mer regelbundet uppträda som vinterständare.! Örter och gräs,
hvilka redan tidigt på våren hinna mogna sina frukter, finnas dock
äfven representerade, exempelvis:
Draba verna Stellaria media
Lamium purpureum Taraxacum officinale
Myosotis stricta Veronica hederifolia
Poa annua
Groningsförsök anställdes med fyra arter, som utplockades ur
tvenne koltrastbon, insamlade i Limhamn nära Malmö d. 17 nov.
1911. Groningstid: 18 nov.—21 dec. 1911.
Af Draba verna grodde 94 % af fröna.
» Stellaria media » 05073 00
» Galium Mollugo > Rd gs» ns
» Lepidium ruderale » 23.90 "xis
Försöken med de båda sistnämnda arterna äro af rätt stort in-
tresse, då de visa, att åtminstone en del af fågelbonas vinterstån-
dare äga grobara frön. — Hos Phragmites i säfsångar- och sädesärle-
bon voro frukterna förkrympta.
I trenne koltrastbon, hvilka tillvaratogos i en park i Limhamn
(191211), hade ätskilliga frön af Veronica hederifolia kommit till
groning i själfva bona, så att dessa pryddes med grodd- och ung-
plantor. Liknande förhållanden ha tidigare iakttagits af NORMAN
(11, I p. 221). På Tromsgen i Nordnorge fann han nämligen flera
gånger Stellaria media »på birkene 1—2 m. over jorden, voksende
i gråtrostens (Turdus pilaris) forladte reder, med staenglerne ned-
haengende svavende i luften». Han tyckes dock (I. c. II p. 147)
vara böjd att antaga, att Séellaria-arten förts till trastbona på endo-
zoisk väg, hvilket med all säkerhet är oriktigt. Jfr. SERNANDER (12
p. 374).
! Jfr. SERNANDER (12), Norby och Wirrr (10), Heinrze (5) samt Gurrz (4),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
