Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Lichenogr. scand., p. 445); sannolikt är den icke så sällsynt i våra högre
fjälltrakter.
N:o 415 har på etiketten benämnts Parmeliella deficiens och öfverens-
stämmer också synnerligen väl med beskrifningen på Pannaria deficiens
Nyl. När jag senare haft tillfälle att se originalexemplar af Pannaria
arctophila Th. Fr., har jag emellertid funnit, att detta är samma art. Da
det af TH. M. Fries gifva namnet är äldre, måste den heta Parmeliella
arctophila (Th. Fr.) För så vidt jag kunnat utröna, är den ny för Sverige.
Tu. M. Fries har insamlat den vid Berlevaag i Ost-Finnmarken; i norra
Finland och ryska Lappmarkerna är den anträffad på några ställen. De
utdelade exemplaren äro insamlade på sydsluttningen af Skurdalshöjden
vid Storlien (750—800 m. öfver hafvet), där den uppträdde ganska ymnigt
på döende eller multnande mossa på något fuktiga platser. Till följd af
den svagt utvecklade bålen och de små apothecierna, som ofta äro dolda
i mossan, undgår den lätt uppmärksamheten, och detta torde vara anled-
ningen till att den icke förr iakttagits hos oss.
Ny för Sverige är likaledes Caloplaca eirrochroa, som insamlats på en
lodrät, något beskuggad bergvägg med sydligt läge på Hosåsen eller Ho-
sen nära Undersåkers järnvägsstation. Exemplaren äro sterila, men för
öfrigt ganska väl utvecklade och öfverensstämma fullständigt med franska,
utdelade i CLAUDEL & HARMAND, Lich. Gall. precip. (n. 513). Något
tvifvel om riktigheten af min bestämning synes mig knappt föreligga.
Lecanora atriseda har insamlats på Areskutan (omkring 1,200 m. öfver
hafvet), där den uppträder som parasit på Lecanora Myrinii, mera sällan
på Rhizocarpon geographicum, vid hvilken den, såsom jag redan för 22 ar
sedan framhållit, uteslutande är bunden i södra Sverige. Likaledes på L.
Myrini har jag anträffat den på Snasahögen och vid Skurdalsporten.
Någon annan skillnad mellan denna form och den i södra Sverige fóre-
kommande har det ej lyckats mig att uppdaga.
Beträffande Rhizocarpon expallescens hänvisas till min i föregående
årgång af denna tidskrift offentliggjorda uppsats om västra Jämtlands Rhizo-
carpon-arter. De utdelade exemplaren härstamma från den där omnämnda
fyndorten på Vällista. Anmärkas må, att jag under sistförflutna sommar
anträffade arten i riklig mängd mellan Skurdalshöjden och Skurdalsporten.
Jag vill också begagna tillfället att som tillägg till nämnda uppsats med-
dela, att Rhizocarpon Oederi insamlats mellan Storlien och Stenfjället och
att dess förekomst i västra Jämtland sålunda bekräftats. Rhizocarpon
Jemtlandicum har visat sig vara ganska allmän ofvan trädgränsen icke
blott på Snasahögen utan äfven annorstädes, t. ex. på Åreskutan och vid
Skurdalsporten, och kan redan makroskopisktlätt skiljas från Rh. badioatrum
och Rh. Copelandii.
Placographa tesserata var. nivalis har anträffats redan af ALMQUIST vid
Handölsforsen. Själf har jag funnit den på toppen af Täljstensberget samt
mellan Skurdalshöjden och Skurdalsporten. På sistnämnda fyndort lyckades
redaktör VRANG och jag insamla den i så stor mängd, att den, om ock
i små exemplar, kunnat utdelas i exsickatverket. Formen växer på öfver-
hängande sidor eller nordsidor af stenar och block. Här är det, till följd
af ringa belysning och långvarig snöbetäckning, endast få lafvar, t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
