Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
parti af dalgången, som genomskär högfjällskedjan och den närmast
O om denna belägna delen af lågfjällszonen. Längs nordsidan af
mellersta och östra Langesjaure resa sig ganska imponerande låg-
fjäll med mot S och SSV brant fallande sidor. Af dem torde särskildt
Koinosatjäkko och Rappokvare förtjäna att ingående undersökas.
Ännu bättre är sydbergstopografien utvecklad i själfva högfjälls-
zonen. Särskildt ofvanför Stora Sjöfallet träffar man väldiga, flera km.
långa syd- och sydvästbranter. Tyvärr bestå de öfvervägande af
ganska näringsfattigt material, nämligen af hårda, i grofva block
sönderfallande graniter och syeniter. Undantag härifrån utgöra dock
högfjällszonens östligaste delar, hvarest den östra silurens kalk-
haltiga sandstenar och lerskiffer intaga dalbottnarne och uppbygga
bergbranternas nedre partier. Här utgöras sydbergens rasmarker
ställvis av näringsrik, finkornig vittringsjord, på hvilken man kan
vänta att möta en rikare vegetation. Ungefär likvärdiga med dessa
äro de östliga sydberg, i hvilka berggrunden består af láttvittrad
diabas, särskildt om, såsom ofta är fallet, kalkhaltigt grundvatten
genomsätter denna.
Först V om högfjällszonen anträffas ett i näringsfysiologiskt hän-
seende lika gynnsamt substrat, näml. den västliga silurens s. k.
»milda» skiffrar. Emellertid är topografien här mjukare, och ut-
präglade sydbranter äro därför mera sällsynta. En vackert utbildad
sådan är emellertid Skejatjakkos SV-sida. I detta sydberg torde
man kunna finna en förenande länk mellan nedre Lule-dalens och
Nordlands sydbergsflora.
De af mig undersökta sydbergen ligga på den cirka 15 km långa
sträcka af Luledalen, som är belägen mellan högfjällens östra gräns
och Stora Sjöfallet. Utom af massformiga bergarter, syeniter och
diabaser, uppbyggas de alltså, åtminstone i sina nedre delar, äfven
af den östliga silurens sandstenar, kvartsiter och lerskiffror. Både
med hänsyn till vertikal och horisontal utsträckning äro de alla
jämförelsevis oansenliga. Men denna omständighet torde i allmän-
het endast oväsentligt influera på sydbergens karaktär af ekologiska
tillflyktsorter för värmeälskande arter.
1. Piervits. På norra sidan om Langasjaure och pa själfva gräns-
linjen mellan urbergsområdet och högfjällszonen reser sig lågfjället
Suppats. Mellan dess fot och sjöstranden höja sig några tämligen
fristående bergkullar, som enligt kartan tillsammans benämnas
Piervits. Den som ligger närmast stranden är relativt liten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
