Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
Tätt intill sydbergslokalerna, endast ett fåtal m. ofvanför berg-
roten förekomma alltså fjällhedsassociationernas alpina kommen-
saler i stort individantal, och därifrån ha de nedvandrat i de nord-
liga hamrarne men ha undvikit de lika tätt intill belägna sydliga.
Detta torde svårligen kunna bero på annat, än att de senare lo-
kalerna uppvisa så stora värmemängder, att de ej af nämnda arter
kunna fördragas. Härmed öfverensstämma f. ö. mina tidigare rön
beträffande dessa arters termiska plasticitet (5) och ANDERSSONS
och BirGers uppfattning i denna sak (1, 104).
Af tab. 2 och artlistan sid. 205 framgår emellertid också, att i
sydbergen ett antal fjällarter förekomma, hvilka ej återfinnas i nord-
branterna. Detta får väl t. v. förklaras därmed, att fjällväxterna i
allmänhet äro utpräglade ljusväxter och följaktligen hafva svårt att
trifvas på svagt exponerade lokaler. De fjällhedsarter, som gå
ned i nordbranterna, förekomma ej heller i större frekvens där-
städes.
Endast undantagsvis har jag träffat nord- och sydberg med så
direkt jämförbara yttre förhållanden, att såsom ofvan skett slut-
satser kunnat dragas rörande orsakerna till olikheterna i deras
vegetation och flora. Vanligen uppvisa dessa slag af lokaler ett
flertal yttre afvikelser, och det blir då svårt att afgöra, hvilken
eller hvilka som betinga växtlifvets olikheter. Ännu ett fall, där
förhållandena ligga tämligen tydliga, torde därför förtjäna att an-
föras.
Midt emot de ofvan omtalade sydbergen Tarvasvarats och Keb-
nats reser sig på andra sidan Langasjaure den lilla fjällkäglan Tjä-
pores ungefär ett par 100 m. S om Luleb Kirkaos sydligaste ut-
språng. Toppen, som enligt af mig utförd barometerafvägning når
en höjd af 854 m., består af hyolithuszonens lösa, kalkhaltiga ler-
skiffrar. Några m. under densamma vidtager så väl på nord- som
på sydsidan en rasmark af samma material. I näringsfysiologiskt
hänseende utgör den således det yppersta substrat för vegetationen.
Båda sidorna äro i lika hög grad vindexponerade, markytans lut-
ningsvinkel och tillgången på grundvatten synes vara lika stor å
båda hållen. Alla yttre faktorer torde därför å båda sluttningarna
visa samma intensitet utom temperaturförhållandena. Lokalerna
ifråga företedde emellertid högst väsentliga olikheter med hänsyn
till vegetationen. På nordsidan var rasmarken klädd med ett mera
eller mindre sammanhängande växttäcke ända till några få m. ne-
danför bergroten. Det bestod hufvudsakligen af följande arter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
