Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
hetligt, att vegetationen kan uppfattas som en verklig formation och
alltså kan betraktas som utgångsformation för den utveckling, hvars
slutformation utgöres af barrskogen. Liksom i här berörda fall torde
Chameneriumvangustifoliumiallmänhet vara karaktärsväxt för nämnda
utgångsformation. Och denna öfverensstämmer alltså i detta hän-
seende med en annan dylik, nämligen med den, som påbörjar utveck-
lingen där barrskogen borthuggits. På sådana öppna platser upp-
träder ju arten ofta beståndsbildande, vanligen i sällskap med Aira
flexuosa, medan den vid Kanisvaratj på grund af den jämförelsevis
stora beskuggningen åtföljes af mesofyter sådana som Rubus saxatilis
och Viola Riviniana.
Härkomsten af sydbergens sydskandinaviska arter har af ANDERS-
SON och BirGER ganska utförligt diskuterats. De anse, att de invandrat
till sina nuvarande lokaler på tvänne vägar, nämligen dels längs bott-
niska kustlandet, dels utefter norska kusten. Detta skulle ha skett
under det postglaciala värmeoptimet, under hvilket arterna i fråga
allmänt uppträdde i norra Sveriges dalfören. Härifrån ha de genom
klimatförsämringen fördrifvits till sydbergens varma lokaler, på hvilka
de alltså förekomma som relikter från värmetiden (1, 156).
I. motsats härtill häfdar THorE C. E. Fries, att spridning af de
sydskandinaviska arterna till Torne Lappmarks sydberg äfven under
nuvarande klimatförhållanden kan äga rum, och att dessa alltså ej
böra uppfattas som relikter, eftersom de skulle funnits i sydbergen
üfveh om den postglaciala värmetiden aldrig inträffat (4, 337).
Det torde emellertid vara svårt att tillämpa en sådan uppfattning
på hela det sydskandinaviska floraelementet i de norrländska syd-
bergen. Den stöder sig naturligtvis på teorierna om den långväga,
språngvisa spridningen, medan de båda förstnämnda författarne hålla
före, att den långsamma, stegvis skeende vandringen ensam har
praktisk betydelse. — Visserligen torde det numera få anses fast-
slaget, att spridning öfver långa distanser verkligen förekommer, men
först när man konstaterat, huru ofta dylik inträffar, kan det afgöras,
om densamma verkligen har växtgeografisk betydelse. I alla hän-
delser kan denna faktor svårligen ensam lämna en tillräcklig för-
klaring till utbredningen af en hel artgrupp, i hvilken de mest skilda
grader af spridningsförmåga finnas representerade. Härtill kommer,
att om man också kunnat konstatera fall af långväga spridning
under gynnsamma förhållanden, så minskas vid arternas klimat-
Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
