Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
Den morfologiska skillnaden mellan de båda arterna är emellertid
högst ringa, men hos G. reticulata färgas såväl kortikal- som gonidial-
lagret röda vid behandling med klorkalk, under det att G. discolor icke
visar någon reaktion. Redan TH. M. FRIES (Lichenographia scandinavica,
p. 167), liksom senare E. WAINIO (Lichenes e Caucaso et peninsula
Taurica, p. 273), uttalar tvifvel om det berättigade att åtskilja dem
som arter. Själf vågar jag icke, med det obetydliga material som står
till mitt förfogande, fälla något omdöme i den vägen.
Att arten hittills undgått de svenska botanisternas uppmärksamhet,
torde stå i samband därmed, att den, åtminstone hos oss, alltid är steril.
Dessutom är den vid hastigt påseende mycket lik G. proboscidea (L.)
Ach., särskildt dess var. exasperata Ach., hvarifrån den dock skiljer sig
genom tjockare, på undersidan nästan svart bål.
I Norge är G. reticulata anträffad på Dovre af TH. M. FRIES och en-
ligt B. LYNGE (De norske busk- och bladlaver, p. 56) vid Röros af
ERIK P. VRANG. G. discolor förekommer enligt J. Havaas (Beiträge zur
Kenntnis der westnorwegischen Flechtenflora, p. 14) på flera ställen i
högfjällen i Bergens stift. Utom Skandinavien är G. reticulata anträflad
i Alperna (i Tyrolen, Schweiz, Italien och Frankrike) och Pyrenéerna
samt på Anderna såväl i Sydamerika (t. ex. Chile) som i Nordamerika
(t. ex. Mexiko). G. discolor finns enligt O. V. DARBISHIRE (Lichens col-
lected during the 2?* norwegian polar expedition, p. 24) i arktiska
Amerika, på Grönland och Spetsbergen samt enligt E. WAINIO på Kau-
kasus. Dessutom skall den enligt W. NYLANDER (G. ptychophora Nyl.)
vara insamlad i Pyrenéerna, hvarjämte J. HARMAND (Lichens de France,
p. 691) med tvekan hit hänför exemplar från Vogeserna och Mont-Dore.
— Det vill af dessa uppgifter synas, som om G. discolor företrädesvis
skulle höra hemma i arktiska områden, G. reticulata däremot på de
högre bergen i tempererade länder. Men såsom redan framhållits, är
det högst osäkert, om här föreligga två skilda arter, och dessutom tarfva
nog flera uppgifter i litteraturen om deras utbredning en efterpröfning.
2. Gyrophora vellea (L.) Ach. en reliktform på Omberg.
I Botaniska Notiser för 1892, p. 130—132, lämnade jag en kortfattad
redogörelse öfver några lafarter af nordlig eller alpin typ, som före-
komma vid Vättern, särskildt pä Omberg och strandklipporna i Ödeshögs
socken. En af de dä omnämnda, af P. G. E. THEORIN insamlade arterna,
som jag vid den tiden ännu icke hade äterfunnit, nämligen Rinodina
mniarea (Ach. Th. Fr, har senare anträffats söder om Hästholmen.
Öfverhufvud äro strandklipporna söder om Omberg, i Västra Tollstad
och Ödeshög, bättre lämpade för studiet af de ifrågavarande lafvarna
och deras förekomstsätt, dä fyndorterna i allmänhet äro lätt tillgängliga,
och de mera iögonenfallande formerna, t. ex. Caloplaca elegans (Link)
Th. Fr. och Lecanora frustulosa (Dicks. Ach., där uppträda massvis, så
att de rent af äro karaktärsväxter. Omberg är däremot, som bekant, på
långa sträckor mycket brant på sjösidan. Bortser man från Mullskräerna
och trakten kring Elvarums udde, är det oftast förenadt med betydliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
