Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
svårigheter, ej sällan rent af ogörligt, att från berget nå ned till sjön.
Och att från sjösidan göra strandhugg på berget är möjligt endast vid
lugnt väder. Under de korta besök, jag under de senare åren gjort på
Omberg, har tillfälle icke erbjudit sig att företaga några exkursioner på
sjön. Förliden sommar for jag dock i motorbåt från Västra Djurledet
till Västra väggar och utsåg då en plats i Sjöbergen strax bortom Oxbåset,
där det ej var allt för svårt att utför branterna taga sig fram ned till
vattnet; och där gjorde jag senare ett kortvarigt besök, som väl lönade
mödan. På en lodrät vägg några få meter öfver Vätterns yta anträffades
bland annat några exemplar af en stor, steril Gyrophora, som omöjligen
kunde vara något annat än G. vellea (L.) Ach. eller G. cirrhosa (Hoffm.)
Wain. [= G. spodochroa (Ehrh.) Ach... Som bekant skilja sig dessa båda
arter nästan uteslutande genom . apotheciernas byggnad och sporstor-
leken. En fullt säker bestämning af sterila individ är icke möjlig; en
god fingervisning lämna dock de båda arternas ekologiska förhållanden.
G. cirrhosa alstrar ymnigt apothecier och förökar sig lätt genom sporer;
den uppträder därför i regeln, så långt min erfarenhet sträcker sig,
massvis på hvarje fyndort. G. vellea utbildar däremot sällan apothecier
och är för sin förökning hufvudsakligen hänvisad till fragmentation. Den
uppträder också ofta i ringa individantal på hvarje fyndort. Åtminstone
är det fallet i västra Jämtland, där jag icke lyckats anträffa den i större
individmängd mer än på Svartberget ofvan Mörvikshummeln på Åreskutan.
Då nu Ombergsformen är steril, torde jag näppeligen misstaga mig, när
jag hänför den till G. vellea, äfven om bålen icke är fullt så tjock, som
vanligen är förhållandet hos denna art.
Utbredningen af G. vellea inom vårt land är ganska bristfälligt känd.
Enligt TH. M. FRIES (Lichenographia scandinavica, p. 154) var arten intill
år 1871 insamlad i Lappland, Jämtland och Härjedalen. Enligt P. J.
HELLBOM (Norrlands lafvar, p. 73) är den senare funnen äfven på några
ställen i Västerbotten och Ångermanland samt vid Gäfle. Författaren
anger dock icke, i hvilka fall fertila individ förelegat, så att bestäm-
ningen kunnat betraktas som fullt säker. Enligt O. G. BLOMBERG (Bota-
niska Notiser för 1895, p. 94) är den insamlad vid Avesta i Dalarna af
C. INDEBETOU. Några sydligare fyndorter hafva mig veterligt ej om-
nämnts i litteraturen. Hvad Sverige beträffar, har arten sålunda i alla
händelser en utprägladt nordlig utbredning. — I Norge uppträder den
enligt B. LvNaE (De norske busk- och bladlaver, p. 56) »subalpint og
alpint; sjelden i lavlandet (Larvik: BLYTT; Ekeberg: MOE)».
Längre söderut förekommer G. vellea endast uppe på bergen, i Frank-
rike t. ex. sällsynt »sur les rochers granitiques des hautes montagnes»
(J. HARMAND), i Schweiz »ad saxa granitica supra regionem Fagi frequens»
(E. STIZENBERGER). I Storbritanien saknas arten helt och hållet.
Nu är visserligen icke den möjligheten utesluten, att Ombergslafven
tillhör G. cirrhosa. Men äfven då är fyndet rätt anmärkningsvärdt, enär
denna art nere i landet nästan uteslutande förekommer vid och nära
kusterna (Upland—Östergötland; Bohuslän) och endast mycket sällan
uppträder längre in i landet t. ex. i Dalsland samt vid Alingsås och
vid Upsala. Vid Vättern har den förut ej observerats. Den skulle da i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
