Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
strandängen genom det vatten, som strömmar tillbaka efter pålandsstor-
marna eller annorledes orsakade högvatten. De äro därför här hvarken
så talrika eller regelbundet utbildade som på Jylland; jmfr t. ex. special-
kartan öfver Manö 1. c. p. 116. — Till bildningen af de innersta skonor-
na bidraga delvis utrinnande sötvattens-rännilar.
I Hvellinge strandängar erbjuda skonorna antagligen rätt olika grader
af salthalt, dels lokalt efter afståndet från stranden, dels troligen tempo-
rärt, beroende på tidsgränserna mellan högvattnena. Utom halofytiska
element antecknades i dem bl. a.: A
Rumex conglomeralus Veronica Anagallis X aquatica.
Dessa skonors intressantaste växt är emellertid Scirpus parvulus. —
Vi kommo just inne i Foteviken till den skona, som HJ. NILSSON den 21
juli 1887 uppsökte för att finna Se. parvulus. »Jag gick», säger han, »med
full afsigt till verket att uppsöka densamma på våra kuster. Jag vände
o
10
d
UN (^. 1
Fig. 6. Hvellinge strandängar. Gneissblock i stormbültet. — a. Zenitytor med
Parietina-association. b. Fotytor med Caloplaca-association. c. Erosionsrünna.
d. Strandängen.
mig dervid fórst till Foteviken pà Skanórshalfóns norra sida, enàr denna,
efter hvad jag förut kände om densamma, syntes mig särdeles lämplig,
i synnerhet på ett ställe vid Hvellingesidan, med bräckt vatten, blott ett
par tum djupt, och dyig lerbotten. Mycket riktigt — till min egen och
mina följeslagares öfverraskning och glädje befans platsen alldeles öfver-
vuxen af typisk och karakteristisk S. parvulus!» (NILSSON 1888 p. 142).
Tyvärr stod den ej nu att återfinna. Men om en stund lyckades vi
bättre i strandängs-skonorna vid Skanör. Det var NILSSONS lokal nr
2. »Redan följ. dag d. 22 juli togs den sålunda i stor ymnighet i de
grunda lagunerna midtför Skanör och nedåt Falsterbo», fortsätter han på
samma sida i den citerade uppsatsen.
NILSSON kännetecknade p. 146 naturen af de lokaler, på hvilka Sc. par-
vulus är att finna: »Förek. på dybotten i grunda, lugna hafsvikar, oftast
nedsänkt under vattnet.» Och SELIM BIRGERS framställning af de skandi-
Svensk Botanisk Tidskrift 1915. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
