Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
Fil: stud. H. SVENSSON refererade MURBECK, S., Über die Baumechanik
bei Änderungen im Zahlenverhältnis der Blüte (Lunds Univ. Arsskr. 1914).
Den 11 maj 1915.
Professor N. E. SVEDELIUS höll ett föredrag om utvecklingshistorien och
reduktionsdelningen hos Scinaia furcellata (jfr. SYEDELIUS, N., Zytologisch-
entwicklungsgeschichtliche Studien über, Scinaia furcellata. — Nova Acta
Soc. Scient. Ups. 1915).
Docenten C. SKOTTSBERG föredrog om ett par fall af heterostyli i
Patagoniens flora (jfr. SKOTTSBERG, C., Ett par fall af heterostyli i Pata-
goniens flora. — Bot. Notiser 1915).
Docenten G. SAMUELSSON höll ett föredrag om trädgränsen i Dalarnes
fjälltrakter.
Fastställandet af trädgränsens läge är i Dalafjällen förenadt med mer
än vanligt stora svårigheter. Oftast öfvergär björkregionen utan be-
stämd gräns i fjällregionens nedre del. Inom Sverige torde det endast
vara vissa delar af de allra nordligaste fjällen, där förhållandena i större
utsträckning äro något så när likartade med de i norra Dalarne och an-
gränsande delar af Härjedalen. Här härska nämligen lafhedar, och i
sådana stå i regel björkarna mycket glest; i synnerhet på mycket flacka
fjällsluttningar äro såsom verkliga träd utbildade björkar sällsynta. De
flesta exemplaren ha karaktären af m. 1. m. typiskt utbildade bordbjörkar,
ofta med ruskor, som höja sig ofvan bordytan.
Föredr. hade försökt att på ett 70-tal punkter bestämma trädgränsens
läge för att på grundval af dessa siffror kunna konstruera isohypser för
densamma inom området. Han ansåg, att dessa borde åskådliggöra läget
af en gränslinje, som kunde betecknas som den »klimatiska trädgränsen».
Denna hvilade på vissa teoretiska abstraktioner. Den borde anses vara
belägen på den nivå, där björken upphör att uppträda som trädformig
på lokaler, som i klimatiskt hänseende äro normala för trakten, och
som alltså icke på grund af lokalklimatiska omständigheter, speciellt
temperaturförhållanden, äro för trädväxten särskildt gynnsamma. Där-
emot finge i detta hänseende ingen inskränkning göras för markbeskaffen-
heten, utan borde hänsyn tagas äfven till isolerade björkgrupper, där
björkarna antagit trädform, exempelvis på grund af god närings- och
vattentillgång i marken.
Den på detta sätt definierade klimatiska trädgränsen vore naturligen
ej utan vidare direkt iakttagbar i naturen, hvarför dess läge i de spe-
ciella fallen kunde bli föremål för skilda uppfattningar. Men detta gällde
i lika hög grad äfven om den »öfre skogsgränsen» i t. ex. TH. C. E.
Fries’ bemärkelse. Härtill kom, att föredr. icke kunnat finna, att träd-
gränsen och skogsgränsen representera principiellt skilda begrepp. Det
funnes ingen anledning, hvarför enstaka trädformiga björkar skulle kunna
gå högre än det för sådana skulle vara möjligt att sammansluta sig till
bestånd, när blott markbeskaffenheten möjliggjorde dylikt.
Den klimatiska trädgränsen ligger inom Dalarne mer än 900 m. ö. h.,
ätminstone inom NV. delen af Längfjällsgruppen, kring Nipfjället, inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
