Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
är emellertid vänstervridande, under det dextrinet är högervridande. Det
finns flera modifikationer af laminarin, som skiljas från hvarandra ge-
nom optisk vridningsförmåga och löslighetsförhållanden. Af undersökta
Fucoideer innehöll Laminaria saccharina omkring 34 % laminarin, L.
digitata 21,4 %, Fucus serratus 19,3 %, F. vesiculosus 7,5 % och Asco-
phyllum nodosum 7,1 %, beräknadt per torrsubstans; material insamladt
i augusti. Laminarinet är ett reservnäringsämne. Sä innehälla Laminaria-
arterna pä hösten rikliga mängder laminarin. Detta förbrukas under
vintern för utbildning af fortplantningskropparna och för frambringandet
af ett nytt blad. Det gamla bladet, som pä vären sönderfaller, inne-
häller dä endast ringa mängder laminarin, det nya bladet är äfvenledes,
praktiskt taget, laminarinfritt. — Fucoideerna innehålla äfven som reserv-
näring mannit, som är pävisadt hos alla hittills undersökta brunalger;
hos Laminaria digitata omkring 7 % af torrsubstansen. — Ascophyllum-
och Fucus-arterna innehälla dessutom ej obetydliga mängder fett. Detta
ämne saknas däremot hos Laminaria-arterna (jfr. vidare Zeitschr. f.
physiol. Chemie, 94. 1915).
Den 12 oktober 1915.
Docenten C. SKOTTSBERG föredrog om dynbildande fanerogamer.
Den 26 oktober 1915.
Professor C. TH. MORNER höll ett föredrag: »Status preesens angående
förekomsten af Betula humilis Schrank i Sverige.» Inledningsvis redo-
gjorde föredr. för artens utbredning och de karaktärer, som skilja den
frän besläktade Betula-former, speciellt frän B. nana-hybriderna.
De uppsatser af E. HAGLUND, T. VESTERGREN, TH. M. FRIES och FR.
R. AULIN, tryckta i Sv. Bot. Tidskr. 1909, som beröra förekomsten af
Betula humilis vid Forserum i Smäland, refererades.
De enda som inhemska direkt angifna herbarie-exemplaren äro: ett ur
ELias FRIES, ett ur TH. M. Fries’ och ett ur C. HARTMANS resp. herba-
rier, samtliga insamlade mot slutet af 1840-talet af S. FoRsGARD. Dessa
äro numera förvarade i Upsala botaniska museum. Dessutom finnes
ett exemplar, numera i Riksmuseets herbarium (förut i grosshandl. E.
NORDSTRÖMS herbarium), insamladt 1889 af en icke namngifven skol-
yngling i Jönköping.
Föredr. hade sommaren 1915 besökt Forserum, men lika litet som
någon annan botanist under senare tid hade han lyckats finna Betula
humilis. Alla af vägvisare utpekade exemplar tillhörde Betula nana x
odorata. Ehuru verklig Betula humilis alltså finnes i svenska herbarier,
med Forserum som angifven fyndort — visserligen i ett ringa antal
exemplar — har det aldrig lyckats någon skolad botanist att få se arten
lefvande in situ. Dess förekomst i Sverige kan följaktligen ej anses
absolut säkert fastställd.
Docenten G. SAMUELSSON höll ett föredrag om vegetationen vid Finse
i inre Hardanger. Föredr. hade under två veckor förliden sommar uppe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
