Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
Fil. kand. R. STERNER demonstrerade en samling Viola-hybrider från
Öland, bl. a. nya eller sällsynta kombinationer: Viola elatior X Riviniana,
Riviniana X stagnina, silvestris X stagnina, elalior x pumila, elatior X
slagnina, pumila X rupestris, pumila X stagnina, canina X pumila, mira-
bilis x silvestris.
Den 23 november 1915.
Professor R. SERNANDER höll ett föredrag om de svenska kalktuffer-
nas flora och deras genesis (jfr. SERNANDER, R., Svenska kalktuffer. —
Geol. Fören. Förhandl., 37. 1915).
Docenten H. KYLIN referade R. WILLSTÄTTERS arbeten: Untersuchungen
über die Anthocyane I—X (I, Annalen der Chemie, Bd. 401, 1913; II—X,
sammastädes, Bd. 408, 1915. WILLSTATTERS första arbete gällde det bla
färgämnet hos bläklinten. Detta har erhällit namnet cyanin. Hos blä-
klinten förekommer det bundet vid kalium och betingar dä en blä färg;
blomkorgens inre blommor visa ofta violetta anstrykningar, hvilket beror
på att allt cyanin här ej förekommer som kaliumsalt utan en del äfven
som fritt cyanin, hvars färg är violett. Det för växtsamlare bekanta
fenomenet, att blåklinten blekes vid prässning, beror på att färgämnet
lätt öfvergår till en färglös modifikation. Detta kan förhindras genom
behandling med koksalt. Rosornas röda färg betingas af samma färg-
ämne som bläklintens blå, men cyaninet förekommer hos rosorna i
sur cellsaft, binder sig därvid vid någon förhandenvarande växtsyra och
erhåller då en röd färg. Cyaninet är en glykosid, som vid hydrolys
sönderdelas i en färgkomponent, cyanidin, och 2 molekyler drufsocker.
Det röda färgämnet hos lingon benämnes idein, och detta ger vid
hydrolys upphof till samma färgkomponent som cyaninet, men ger i stället
for drufsocker en molekyl galaktos. Idzinet förekommer hos lingonen i
sur lösning, bundet vid en växtsyra; i alkalisk lösning skulle färgen
varit blå.
Det är karaktäristiskt för alla antocyaner, att de i sur lösning lätt
binda sig vid den förhandenvarande växtsyran och därvid få en röd färg.
De fria antocyanerna äro violetta (—rödvioletta). I alkalisk lösning gifva
de alkalisalter, som till färgen äro blå.
Den antocyan, som förekommer hos pelargonier, kallar WILLSTÄTTER
för pelargonin, och den som förekommer hos riddarsporren för delfinin.
Båda äro glykosiska och klyfvas vid hydrolys till drufsocker och en färg-
komponent. Pelargoninet ger pelargonidin och delfininet ger delfinidin.
Från kemisk synpunkt äro pelargonidin (Cis Hio Os), cyanidin (Cis
Hio Oe) och delfinidin (Cis Hio Or) med hvarandra nära besläktade.
WILLSTÄTTER har vidare undersökt antocyanerna hos blåbär (myriillin),
vindrufvor (önin), stockros (allein), Malva silvestris (malvin) och hos
Peonia (peonin). Samtliga antocyaner hafva visat sig vara glykosider.
Färgkomponenten hos peoninet är ett metylderivat af cyanidin, de öfriga
antocyanernas färgkomponent är däremot olika mono- eller dimetylderivat
af delfinidin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
