- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tredje årgången (händelserna 1925) /
108

(1924-1963)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biologiska nyheter. Av professor I. Broman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bakterierna vara fullkomligt ofarliga för sin värd eller rentav till nytta för denne. I sistnämnda fallet talar man om symbios, d. v. s. samliv till ömsesidig nytta. På dylik symbios mellan bakterier och mångcelliga djur känner man talrika exempel. Många av dessa bestå däri, att bakterierna leva i värddjurets tarminnehåll och där överföra vissa förut osmältbara födoämnen (t. ex. grov cellulosa) i för värddjuret smältbar form. Men på senare tider har man upptäckt nya symbiosformer mellan bakterier och mångcelliga djur; symbiosformer, som äro betydligt intimare än de nyss nämnda, i det att bakterierna normalt leva inom värddjurets celler i stället för utanför dem. Även i dessa intracellulära symbiosformer kunna bakteriesymbionterna hava betydelse av hjälpare för värddjurets tillgodogörande av näringen, i det att de t. ex. leverera enzymer, som nedbryta sammansatta kemiska ämnen. Men i andra fall ligger deras betydelse på helt andra områden. Så t. ex. kunna bakteriesymbionterna producera färgämnen eller ljus, varav värddjuret drager nytta. Av synnerligen stort biologiskt intresse synas mig de senaste årens upptäckter av bakteriesymbionter såsom ljuskälla för komplicerade lysorgan vara. Dessa lysorgan kunna nämligen hos vissa värddjur vara försedda med reflektor, lins och dylika inrättningar, som tyda på en mycket intim anpassning icke blott av bakteriearten till värddjuret utan även tvärtom. Såväl denna underbara anpassning som de nästan lika märkvärdiga försiktighetsmått, naturen vidtagit för att med säkerhet överföra bakterierna i fråga från den ena generationen till den andra, tyda — så vitt jag förstår — knappast på den blinda slumpen såsom orsak, utan snarare på naturens allmänna ändamålsenlighet. Bland de djur, som på detta sätt lysa med från bakteriesymbionter lånat ljus, är även vår vanliga lysmask {Lampyris noctiluca), — såsom väl allmänt bekant — en skalbagge, vars hona förlorat vingarna och därför endast har sin lysförmåga att tacka för de för artens bibehållande nödiga sammanträffandena med hanen. Det är framför allt italienaren Pierantoni och Greifswaldprofessorn Buchner, som lett dessa intressanta förhållanden i bevis. Den sistnämnde utgav redan 1921 en monografi över intracellulär symbios mellan djur och växter (Tier und Pflanze in intracellularer Symbiose, Berlin 1921); men han och hans lärjungar hava först 1925 lyckats isolera och på näringssubstrat odla den lysande bakteriearten med bibehållen lysförmåga och de ha därmed bragt dessa undersökningar till en viss avslutning. Sedan man kommit till insikt om, att bakterier faktiskt kunna leva i intracellulär symbios med flercelliga varelser, låg det antagandet nära till hands, att de s. k. mito-chondrierna eller plastosomerna (som med särskilda färgmetoder kunde göras synbara i protoplasmat av både växt- och dj urceller) egentligen ingenting annat voro än dylika bakteriesymbionter. Ty vad formen beträffar, hava de stor likhet med dessa. I sin ovannämnda monografi behandlar Buchner detta spörsmål i ett särskilt kapitel med beteckningen »Irrvägar i sy mbion tforskningen». Hans slutsats av då föreliggande fakta var, att en identifiering av mitochondrier och bakterier icke kunde komma i fråga. De förra äro enligt hans mening endast elementära celldelar, organ eller, under det att bakterierna äro elementarorganismer. Men icke förty har man särskilt i Amerika icke släppt tanken, att mitochondrierna äro ett slags särskilt sensibla mikroorganismer. Senast i september 1925 publicerade en amerikansk anatom med det svenskt klingande namnet Ivan Wallin sin nionde uppsats angående mitochondriemas bakterienatur. För min del vågar jag dock icke ännu anse denna vara bevisad. Men kanske är det försiktigast att anse saken oavgjord och sålunda ställa den på framtiden. — 108 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Nov 15 15:31:52 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1925/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free