Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kronprinsparets resa jorden runt - Konung Gustafs telegram till president Coolidge - President Coolidges svar - Kronprins Gustaf Adolfs tal i Auditorium i San Francisko den 1 aug. 1926
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konung Gustafs telegram Ull president Coolidge.
På den dag, då avtäckningen av monumentet över John Ericsson äger rum i Washington, önskar
jag sända Eder min hjärtliga hälsning och uttrycka min stora uppskattning av det storslagna sätt,
på vilket Förenta staternas regering och folk sålunda hedrat minnet av denne Sveriges frejdade
son. Jag är mycket glad att veta, att kronprinsen och kronprinsessan äro närvarande vid detta
högtidliga tillfälle.
GUSTAF.
Presidenten Coolidges svar.
Det har varit mig en stor glädje att mottaga Eders M :ts vänliga hälsning med anledning av
avtäckandet i Washington av det monument, som rests till John Ericssons ära och som ett
erkännande av de stora tjänster han gjort Förenta staterna, och jag återgäldar hjärtligt de
lyckönskningar, åt vilka Eders M :t givit uttryck. Vi äro lyckliga över att hedras av DD KK HH
Kronprinsens och Kronprinsessans närvaro, och jag hoppas de skola finna sin vistelse i Förenta staterna i allo
angenäm.
COOLIDGE.
Kronprins Gustaf Adolfs tal i Auditorium i San Francisko
den 1 aug. 1926.
Så ha vi nu, kronprinsessan och jag, på vår färd i Amerika nått den yttersta Västern, staden,
som öppnar den Gyllene porten mot Orienten, där detta land sänker sig ned i Stilla havet. Jag
vill bekänna, att det är starka känslor, som gripa mig nu, när jag står vid slutet av denna för oss
så märkliga, så intressanta, så i många avseenden rikt givande färd. Och de strömma över mig
med ännu större styrka i detta ögonblick, när jag även här, så fjärran från det gamla landet, ser
framför mig så många stamförvanter, män och kvinnor, vilka, vare sig närmare eller fjärmare,
ytterst ha sin rot i allt det som innefattas i begreppet Sverige, «det gamla landet, med dess över
tusen år av ärorik historia, en historia, som lever kvar i alla dess söner och döttrar, varhelst i
världen de än befinna sig.
Överallt där vi rest ha vi haft tillfredsställelsen att sammanträffa med landsmän och
stamförvanter : i de stora städerna, ute på landsbygden; även på platser långt borta från de stora
stråkvägarna, där de minst kunnat väntas, ha de kommit fram. Vare sig de varit många eller få. ha
de mottagit oss på ett sätt, som djupt rört oss. Detta har uppenbarat för oss, huru starkt och
vida spritt det svenska elementet är i detta stora land. Det har även, till vår stora tillfredsställelse,
uppenbarat för oss, huru starka och huru varaktiga de band av många slag äro, som fästa folket
av svensk stam härute vid det gamla hemlandet.
Och glatt oss, mer än jag i svaga ord kan uttrycka, har det, att överallt få höra, huru väl de
amerikanska medborgarna av svensk stam taga sig fram, tack vare de utmärkta egenskaper de
besitta, huru så många av dem nått betydelsefulla ställningar i samhället och huru högt de
hållas i anseende, såväl enskilt som i allmänhet, såsom lojala, ordningsälskande, arbetsamma,
redliga samhällsmedlemmar. Gång på gång har det offentligen betygats av personer i ledande
ställning, att de utgöra ett av de allra bästa folkelementen i detta land, ett element som i hög
grad bidragit till att bygga upp det amerikanska samhället. Ni kunna nog förstå att detta måste
väcka stolthet i våra hjärtan och hos folket hemma i Sverige, där man följer stamförvanternas öden.
Och efter dessa erfarenheter i andra delar av landet få vi nu här längst borta i Väster full
och riklig bekräftelse på de iakttagelser vi gjort allt sedan vi landstego på Amerikas jord längst
i öster. Från Atlanten, tvärs över den stora kontinenten, hit till Stilla havet, har d,en svenska
rasen satt och sätter den alltjämt sina märken i landets utveckling, buren av sina bästa
egenskaper och bästa traditioner, och samtidigt bevarar den sitt hjärtas förbindelse med
ursprungslandet bortom havet.
Ja, jag tror mig till och med hava märkt, att det även finnes en tendens hos de yngre
generationerna att på en i viss mån ny grundval — den rent intellektuella — stärka förbindelserna
med Sverige.
— 52 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
