Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan Astrids förlovning och förmälning - Den kyrkliga vigseln i Bryssel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopold, när de i procession tågade upp till Antwerpens rådhus, där stadens borgmästare hälsade
Belgiens blivande drottning välkommen. På återvägen till stationen, från vilken resan till Bryssel
skulle fortsättas, kulminerade ovationerna, folkmassorna" sprängde poliskedjorna och trängdes
kring de kungliga, som endast med möda kunde bana sig väg fram, och situationen såg ett tag
t. o. m. hotande ut. Ankomsten till Bryssel ett par timmar senare skedde i regnväder, men
utan att stämningen därför mattades. Hela staden var i rörelse. Butikerna voro stängda och
alla balkonger och fönster fullsatta längs vägen till slottet. Överallt blevo brudparet och de
kungliga föremål för stormande ovationér. Vid den okände soldatens grav under frihetspelaren
steg prinsessan Astrid ur galavagnen och nedlade en bukett, som hon mottagit vid ankomsten
till Antwerpen. Belgiska soldater paraderade vid graven liksom längs vägen till slottet.
Efter familjediner på slottet begåvo sig de kungliga på kvällen till Théåtre de la Monnaie,
där galaföreställning gavs. Programmet upptog första akten ur »Pärlfiskarna», första akten
ur »Barnet och spådomen» och baletten ur »Romeo och Julia». Kronprins Leopold och
prinsessan Astrid hyllades varmt av den festklädda publiken.
Den 9, på tisdagen, hade staden Bryssel mottagning i Hotel de Ville, det berömda rådhuset,
där stadens från kriget kände borgmästare Adolphe Max hälsade prinsessan Astrid, »den
prinsessa som ännu i går för oss var såsom en prinsessa från fjärran land och kommit till oss
som en sagoprinsessa med det poetiska namnet »Blå prinsens dotter». Prins Carl framförde
den svenska kungafamiljens tack och vitklädda skolbarn från École Normale sjöngo på svenska
»Du gamla, du fria». På Grand Place framför rådhuset, som kantades av stora människomassor,
utfördes musik av en militärmusikkår på 250 man, och skolbarn med svenska och belgiska
miniatyrflaggor utförde långdans. Under den senare delen av programmet hade de kungliga
samlat sig på rådhusets balkonger. Under återfärden till slottet rusade krigsskolans-4cadetter
i närheten av Place des Palais fram till första vagnen i kortegen, i vilken konung Albert,
prinsessan Astrid, prins Carl och kronprins Leopold sutto, spände från hästarna och drogo själva
vagnen fram till slottet under folkmassans starka jubel.
På aftonen gavs galamiddag i slottet.
Onsdagen den 10, bröllopsdagen, ingick med strålande solsken. Vigseln i katedralen S :t
Gudule beviitades av det ståtligaste brudfölje Belgien bevittnat sedan 1853, då Leopold II såsom
hertig av Brabant förde Maria Henrietta av Österrike till altaret i samma tempel.
Sammanlagt ett tjugotal furstliga personer voro närvarande. Färden till kyrkan skedde mellan
paraderande trupper, bl. a. en avdelning av pansarkryssaren Fylgias besättning. Vigselakten
förrättades av ärkebiskopen van Roey och som bröllopsvittnen fungerade för brudgummen greven
av Flandern, konseljpresident Jaspar och justitieminister Hysman samt för bruden prins Axel
av Danmark, utrikesminister Vandervelde och svenske ministern i Bryssel von Dardel.
De kungliga bröllopsgästerna grupperade sig kring altaret. Kronprins Leopold gick fram
till altaret vid sin moders hand och därefter följde prins Carl, förande prinsessan Astrid med
det tio meter långa släpet uppburet av fyra vitklädda pager, små grevar i tioårsåldern med vita
fjädrar i turbaner av sidenbrokad. Under tonerna av Rigas mäktiga hymn Sub tuum presidium
knäböjde brudparet yid altaret. Ärkebiskopen inledde ceremonien med ett anförande, i vilket
han bl. a. yttrade:
»Eders kungliga höghet kommer en dag att bliva landets drottning. Ni kommer från ett av de
vackra nordanlanden, åt vilket Belgien i gångna tider skänkt mera än en prinsessa, från detta gamla
Skandinavien, där det lever ett folk av hög bildning och med ädla strävanden. Må ni återfinna
vid prinsens sida allt vad ni lämnat för att följa honom. På hans arm kan ni stödja eder med
fullaste trygghet. Efterliknen alltid det högsinta exempel, som givits av det kungapar, vilket med
så stor ära sitter på Belgiens tron. Rikten alltid edra blickar mot den Allsmäktige, furstarnas,
människornas, släktenas och folkens härskare.»
Ärkebiskopen förrättade därefter vigseln, varpå ringarna växiades.
Under färden från katedralen till slottet hälsades brudparet med stark hänförelse av
folkmassorna. Utanför slottet höjdes unisona rop på kronprinsparet, som också under Brysselbornas
jubel visade sig på balkongen. Även prins Carl och prinsessan Ingeborg trädde fram, likaledes
hjärtligt hyllade. På eftermiddagen anträdde brudparet sin bröllopsresa, som först ställdes till
belgiska kungafamiljens lantslott Ciergnon i Ardennerna. De svenska kungliga lämnade Belgien
på kvällen.
Bröllopsfestligheterna i Stockholm och Bryssel skildrades av ett stort antal utländska
journalister. I Stockholm beräknades deras antal till ett fyrtiotal. Ett betydande antal utländska
film- och tidningsfotografer svarade för bildmaterialet.
— 88 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
