Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkliga händelser 1926. Av Oscar Mannström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkliga händelser 1926.
Av Oscar Mannström.
En av de märkligaste tilldragelserna på det kyrkliga området under 1926 var
Kristliga Föreningarnas av Unge Män nionde världskonferens, som ägde
rum i Helsingfors den 1—6 augusti. Deltagarna uppgingo till omkring 1,500,
därav 1,268 ombud från Europas samtliga länder, Nordamerikas Förenta Stater
och Kanada, Argentina, Brasilien, Chile, Uruguay, Västindien, Hawaji, Mexiko,
Sydafrika, Uganda, Guldkusten, Egypten, Turkiet, Kina, Japan, Korea, Indien
och Ceylon, Australien och Nya Zeeland. Huvudämnena för konferensens
förhandlingar, som med vanlig högt tränad skicklighet förberetts av världskommittén
i Geneve och leddes av dr John R. Mott, voro: »Den nutida ungdomens nya ideal
och Kristi budskap», »Samvetskonflikter hos nutidens kristna ungdom», och »Det
kristliga livets källa och kraft», samt »K. F. U. M :s uppgifter i världen just nu».
Mötestekniken var ny och egenartad. I stället för inlednings föredrag med
plenar-diskussioner och resolutionsförslag tillämpades följande metod. Man arbetade i
grupper på ungefär 30 man, omfattande representanter för sex raser och ett dussin
nationer under egen självständig ledning. De på förhand väl informerade och
omsorgsfullt utvalda ledarna för dessa grupper, som till antalet voro femtio,
samlades dagligen efter förhandlingarnas slut och samarbetade en rapport för
överläggningarna, vilken rapport vid kvällens allmänna konferenssammanträde
meddelades och följande morgon förelåg i tryck. Sättet betecknas allmänt såsom gott
och följdrikt. Jämte avlämnandet av rapporterna från gruppledningen förekom vid
de allmänna sammanträdena instruktiva föredrag över dagens ämne. Ett sådant
hölls av ärkebiskop Söderblom om det andra av de här ovan angivna temata.
Liksom vid de flesta dylika stora konferenser låg betydelsen i stort sett så att
säga ovan förhandlingarna, i den gemenskap och enhet, som arbetade sig fram
och gjorde sig förnimbar. Helsingforskonferensen var såväl utvärtes som till
väsendet starkt ekumenisk och infogade sig sålunda i sammanhanget från Stockholm
1925 samt betydde utan tvivel en stark och löftesrik utvidgning av den ekumeniska
idékretsens bärare så till vida som deltagarna i mycket stor utsträckning voro unga
män — en sjättedel av dem var under aderton år.
Vid ekumeniska mötet i Stockholm 1925 tillsattes en »fortsättningsnämnd»,
vilken vid sammanträde i konsistorierummet å Uppsala universitet utsåg ett
arbetsutskott, som sedermera konsoliderats och i realiteten kan anses såsom begynnelsen
till ett ekumeniskt kyrkoråd — ett gemensamt organ för kristenheten, utrustat
med uteslutande andlig myndighet, men i stånd att tala och handla, när
omständigheterna det kräva. Såsom ordförande i såväl fortsättningskommittén eller, såsom
den börjat benämnas, den ekumeniska nämnden som dess arbetsutskott tjänstgöra
i tur och ordning presidenterna för de fyra kyrkosektioner, vilka företrädas i
nämnden; alltså 1926 ärkebiskopen i Uppsala för den europeiska sektionen, 1927
biskopen av Winchester för den brittiska, 1928 biskopen av Thyateira för den
ortodoxa (grekisk-katolska). 1929 amerikanska sektionens president, dr Cadman,
1930 ånyo Uppsala, o. s. v. Nämnden och utskottet sammanträdde i augusti 1926
i Bern och fattade flera viktiga beslut. Det viktigaste av dessa rörde det social-
— 89 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
