Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommunikationsväsendet 1926
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tivt transportarbete bortfaller. Så blir till
exempel fallet med koltransporterna från
importhamnen och till kolupplagen längs
banan, liksom med transporten av
ånglokomo-tivtendrarnas kol och vatten. Den kanske
största indirekta besparingen uppstår
emellertid därigenom, att, vid fall av
trafikökning, elektrifierad drift möjliggör betydligt
större utnyttjande av de redan befintliga
fasta anläggningarna än vad som är
möjligt vid ångdrift. D. v. s.: utvidgningar av
spår och stationer, som annars skulle ha
varit oundvikliga, kunna inbesparas.
Den för järnvägsdriften behövliga
elektriska kraften levereras som sagt av
statens kraftverk vid Trollhättan, Lilla Edet
och Motala. Den elektriska energien ledes
ut på en stamlinje, varvid spänningen i
allmänhet hålles så hög som 130,000 volt, detta
för att i största möjliga grad minska
spillaget under transporten. Från detta stamnät
mottaga statens järnvägar kraften vid fem
transformatorstationer, nämligen i Södertälje, Sköldinge, Hallsberg, Moholm och
Alingsås. Vid varje sådan kraftstation har vattenfallsstyrelsen och statens
järnvägar var sin transformatorsanläggning. Vid den förra förvandlas den 3-fasiga
och 50-periodiga växelström, som kraftnätet levererar, till 1-fasig 16-periodig ström
med 3,000 volts spänning. Denna höjes omedelbart av järnvägens transformatorer
till 16,000 volt, med vilken spänning den släppes ut på järnvägens kontaktledning
och av lokomotivet mottages medelst den mot ledningstråden glidande bygeln för att
på lokomotivet bli föremål för ytterligare för trafikbehovet behövlig omformning.
Elektrifieringsplanen utarbetades på sin tid av järnvägsstyrelsens elektrotekniska
byrå, vars chef, byråchef. Ivan Öfverholm, även lett och övervakat utförandet av
densamma.
Några nya statsbanelinjer öppnades ej för allmän trafik under året. Däremot
upplätos för provisorisk godstrafik den till omkring 30 km. uppgående, under året
rälslagda sträckan Jörn—Glommersträsk samt den ungefär 50 km. långa sträckan
från Storumans station uppåt Sandsele vid Vindelälven. Båda dessa linjer
tillhöra ju Inlandsbanenätet på vilket arbetet även i övrigt under året pågick, om
ock i jämförelsevis ringa omfattning. Sträckan från Porjus ned till Jokkmokk
fullbordades sålunda på 3 km. när. Likaledes rälslades på den under byggnad
varande Lycksele—Stenselebanan den omkring 35 km. långa sträckan mellan
Lycksele och Rusbäcken. Beträffande det enskilda järnvägsnätet, så utökades
emellertid detta under året med åtskilliga viktiga bansträckor. Sålunda öppnades
för trafik Hnjen Mellerud—Billingsfors, 38 km., samt sträckan
Billingsfors—Bil-lingsfors Östra, 5,6 km. av den under byggnad varande järnvägen Billingsfors—
Arvika, på vilken även öppnades den 82,7 km. långa linjen Årjäng—Gilserua.
•
— 149 —
Byråchef /. Öfverholm, vilken lett
elektrifieringsarbetet vid västra stambanan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
