Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1926 - Hjalmar Lundbohm - Carl Rosenblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I det svenska bergsbrukets historia har Hj.
Lundbohm gjort en mycket betydelsefull insats. Som
disponent för Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag
och senare som styrelseledamot i trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund har han verkat banbrytande
för den lappländska malmindustrien. Han tog en
väsentlig del i planläggningen av
överenskommelserna mellan staten och det stora malmbolaget.
Ledningen av malmbrytningen i Kiruna låg under 22
år i hans fasta hand. Med outtröttlig energi och
ovanlig organisationsförmåga har han byggt upp en
industri som räknas till en av Sveriges och hela
Europas mest betydande.
Med samma varma kärlek som han ägnade Kiruna
omfattade han hela Lapplands natur och befolkning.
Lapparna utgjorde föremål för hans särskilda
omvårdnad, och knappast har väl någon av deras
gynnare vunnit nomadfolkets aktning och förtroende
i samma grad som Lundbohm.
En orsak att han trivdes däruppe i norden var
hans känsla för de lappländska fjällens storslagna
natur. En djupt konstnärlig läggning tog sig många
uttryck. Inom sitt originella »slott» i Kiruna, med
reminiscenser från finnpörtets tid, sammanförde han
en utomordentlig samling av modern målarkonst och
skulptur. Har samlade han gärna konstnärer från
när och fjärran, och säkerligen leva hågkomsterna
från dessa lappländska dagar i Kirunadisponentens gästfria hem ännu kvar hos många i livligt minne.
Då man skådar tillbaka på den bortgångnes levnadssaga, finner man hurusom den trofasta
kärleken till en livsuppgift burit honom fram genom egendomliga skiften. Utan några större
lärdomsmeriter gick han ut i livet. Studentexamen tog han aldrig och avgångsbetyg från Chalmers ■— på
den tiden icke så mycket betydande — var hans enda lärdomsbevis, då han efter kort
ingenjörs-praktik år 1879 fick anställning vid Sveriges geologiska undersökning. Där inlade han emellertid
sådan förtjänst att han år 1887 vann befordran till statsgeolog. Som geologisk forskare och veten-.
skaplig författare gjorde sig L. snart bemärkt. Omsider fick hans verksamhet på detta område
erkännande i den akademiska världen, då han 1907 kallades till hedersdoktor vid Uppsala universitet.
Carl Rosenblad.
Generalmajoren friherre Carl Rosenblad avled den 11 juli. Endast en kort tid förut
hade han lämnat sin post som Stockholms siste kommendant och utnämndes då
samtidigt till generalmajor i reserven. >
Med general Rosenblad bortgick en av sin tids mest kända och populära stockholmare.
1 huvudstadens liv var han vorden en institution, snart sagt, och få ting av någon vikt
det må nu ha gällt en officiell tillställning, en försvarsdiskussion eller en konstdebatt — kunde
försiggå utan att kommendanten var med. R. var en stridbar natur, som oförfärat ställde
sig i främsta stridslinjen mot det han ville bekämpa, liksom han med samma glada-mod gick
i bräschen för allt, som vunnit hans hjärta. Han var en utomordentlig skribent, varom
otaliga bidrag till Svenska Dagbladet bära vittne, och hans stil var liksom han själv starkt
personlig, präglad av barsk humor, målande, träffande och, där så behövdes, pepprad, saltad,
svidande. Särskilt hans inlägg i försvarsfrågan karakteriserades jämte sin övertygande kraft
och sin sakkunskap av de sistnämnda egenskaperna och gjorde kommendanten till en fruktad
om än städse ärad motståndare. Varm fosterlandsvän, kunnig och intresserad militär
utförde R. ett aldrig slappnande upplysningsarbete i landets försvarsfråga. Eljest spände
– 235 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
