Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biologiska nyheter. Av professor Ivar Broman - Mjältens funktioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de lägre ryggradsdjuren (fiskar och amfibier) saknas däremot muskelkapsel, varför
tömnings förmågan här uteslutande beror på mjältblodkärlens egen muskulatur.
I vissa fall utlöses nu via det autonoma nervsystemet på reflexväg en
sammandragning av mjältmuskulaturen. Detta sker dels vid blodförluster, då trycket i
blodkärlsystemet minskas, dels vid muskelansträngningar, då blodets kolsyrehalt
ökas, samt dels vid sinnesrörelser. Vid maximal retning kan mjälten under dessa
förhållanden inom en halv minut minskas till eller av sin volym. På detta
sätt kan hos en människa den genom en åderlåtning (av upptill 100 ccm blod)
förlorade delen av det cirkulerande blodet omedelbart ersättas av mjältblod.
Av särskilt intresse synes det mig vara, att man i mjälten — utom de motoriska
nerver, som kommendera mjältmuskulaturen — också funnit centripetalt ledande
nerver och bland dem även smärtnerver. Ty efter detta fynd ligger det närmast till
hands att förklara »mjälthuggets» uppkomst på ett helt annat sätt än förut.
Somliga ha sökt förklara de ifrågavarande smärtorna såsom beroende på kramp
eller bristningar i mellanrevbensmusklerna vid den forcerade andningen. Andra
ha verkligen — trots det att man vid operativa ingrepp å människor funnit mjälten
känslolös — förlagt mjälthuggets orsak till mjälten, men ansett det bero på en
stark utspänning av mjälten genom i densamma anhopat blod, som hjärtat under
ansträngningen icke hann taga emot. Smärtorna skulle då bero på att den starkt
utspända mjälten via sina förbindelser med bukhåleväggen drog på dennas
inner-hinna (bukhinnan eller peritoneum), som är rikligt försedd med smärtnerver.
Sannolikt beror emellertid mjälthugget tvärtom på, att mjälten vid
muskelansträngningen sammandrager sig krampaktigt och så starkt, att dess egna
smärtnerver därav retas.
Hos djur, å vilka mjälten bortopererats, har man kunnat konstatera tydliga
förändringar av ämnesomsättningen. Dessa djur ha i allmänhet haft ett tydligt
ökat näringsbehov med ökning av exkrementer och urin och ökad järnutsöndring
från kroppen; detta trots att gallan visade minskning av gallfärgämnet. Höllos
djuren under bästa möjliga betingelser både vad näring och hygien beträffade,
så bekräftades visserligen åsikten, att mjälten icke är något livsviktigt organ. Men
å andra sidan visade det sig, att de mjältberövade djuren i allmänhet voro relativt
värnlösa emot undernäring och vitaminbrist, emot syrgasbrist (t. ex. vid sänkning
av lufttrycket), emot koloxidförgiftning och andra intoxikationer samt framförallt
vid infektionssjukdomar.
Under sådana försämrade levnadsbetingelser kan mjälten med andra ord bliva
ett livräddande och därmed livsviktigt organ.
Utom funktionen att vara blodreservoar, fabrik för vita blodkroppar,
krema-torium för utgamla, röda blodkroppar och därmed regulator för järn-omsättningen
samt leverns hjälporgan för gallfärgämnesproduktionen måste vi alltså numera
tillskriva mjälten funktionen att vara ett skyddsorgan mot infektionssjukdomar
och intoxikationer.
Att mjälten kan få denna uppgift torde icke blott bero på, att kärlanordningarna
inom densamma äro sådana, att blodet här förlångsammas och liksom filtreras, så
att de i blodet inkomna bakterierna mer eller mindre fullständigt infångas av
mjälten, utan framför allt därpå att den kan betraktas såsom kroppens viktigaste
fabrik för — mot bakteriegifter (och andra gifter) skyddande — s. k.
»antikroppar».
— 125 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
