Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett arbetsfredens år. Av redaktör Th. Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett arbetsfredens år.
Av redaktör Th. Swedberg.
iksom närmast föregående år var näringslivet även under 1927 förskonat
från upprivande strider på arbetsmarknaden. Ur arbetsfredssynpunkt var året
kanske rent av det lugnaste, vårt land haft allt sedan krisåren. Visserligen
förekommo åtskilliga arbetsinställelser av lokal natur, ibland både svårlösta och
långvariga, men några rikskonflikter rubbade icke arbetets, enkannerligen
storindustriens, jämna fortgång. Och de träffade uppgörelserna medförde icke några
större förändringar i arbetsvillkoren utan gingo i regel ut på status quo eller
mindre förändringar i uppåtgående riktning. Om sålunda industriens
arbetskostnader icke nämnvärt fördyrades, undergingo de emellertid icke heller det
förbilligande, som man på många håll hoppats på.
Denna arbetsro bidrog säkerligen i icke ringa grad till det ljusnade ekonomiska
läge, varom börskurser och aktiebolagens vinstutdelningar buro vittnesbörd. Och
detta återverkade i sin ordning även på arbetslösheten. Att denna verkligen
förbättrades kan man tydligt utläsa såväl ur fackföreningarnas arbetslöshetsrapporter
och arbetsförmedlingarnas statistik över antalet sökande per 100 lediga platser
som ur industriens kvartalsrapporter till socialstyrelsen angående arbetstillgången.
Dessa arbetslösheten belysande siffror äro väl att skilja från statens
arbetslöshetskommissions statistik, som blott berör antalet hjälpsökande. Dess sifferuppgifter
äro alltid synnerligen relativa, påverkade som de äro av tillfälligheter och politiska
manövrer. Detta framgår bland annat av den väldiga ökning av antalet
hjälpsökande, som de med socialistmajoritet styrda städerna hade att . uppvisa så snart
besluten om kontantunderstöd genomtrumfats inom vederbörande
stadsfullmäktige f ör samlingar.
Redan omkring årsskiftet löstes de fåtaliga arbetsavtalsfrågor, som då ännu voro
svävande inom de mera betydande näringsgrenarna, nämligen mellansvenska
gruvorna, stenkols- och lerindustrien i Skåne samt litograf- och kemifacken. Den
sedan november månad pågående skogsarbetarestrejken i Värmland och västra
Bergslagen, berörande över 10,000 arbetare, bilades den 20 februari, sedan
parternas förhandlingsdelegerade en vecka tidigare tillstyrkt ett av en särskild
förlikningskommission framlagt medlingsförslag. Uppgörelsen omfattade även
skogsavverkningar och flottningsarbeten. För Norrlands vidkommande upphörde
däremot så gott som alla kollektivavtal om flottning från och med februari månads
ingång. Förhandlingar om nya avtal upptogos visserligen ganska snart men ledde
ej till något resultat. Tvärtom skärptes situationen framåt vårsidan därhän, att
en allmän arbetsinställelse inom hela trävaruindustrien hotade. För att bringa den
segslitna konflikten till slutligt avgörande fortast möjligt beslöt Svenska
arbetsgivareföreningen vidtaga särskilda åtgärder, vilka den 11 april preciserades till
en förklaring om allmän lockout från och med den 19 april vid sågverk och
pappersmassefabriker. Det stannade emellertid vid tillbudet. En särskild
förlikningskommission tillsattes, och denna lyckades redan ett par dagar före lockoutfristens
utlöpande åstadkomma ett flottningsarbetsavtal, varigenom den bebådade lockouten
avvärjdes. Uppgörelsen innebar en förhöjning av timlönen med två öre.
Byggnadsindustriens arbetsavtal, som utlöpte den 1 april, hade icke av någondera
parten blivit uppsagt och blev följaktligen automatiskt prolongerat på ytterligare
— 156 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
