Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett arbetsfredens år. Av redaktör Th. Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett år; vilken fredliga procedur för övrigt sedermera upprepades vid 1927 års slut.
Kollektivavtalen inom bagerinäringen, som utlöpte den 1 juni, blevo i stor
utsträckning uppsagda av båda parterna. Efter någon tids förhandlingar undertecknade
emellertid parterna ett nytt riksavtal, som i huvudsak innebar prolongation av
föregående arbetsvillkor. Detsamma skedde med avtalet för telegrafverkets
linjearbeten, som uppsagts till den 1 juli. Övriga mera betydande kollektivavtal, som utlöpte
på sommaren, blevo utan förändringar förlängda. Detta var sålunda fallet med
bl. a. tryckeribranschens riksavtal, som förlängdes på två år, och avtalet vid de
norrländska malmfälten, som förlängdes på ett år, räknat från den 1 juli.
Den svenska arbetsmarknadens mest kritiska tid är emellertid höstkvartalets
första månad. För nästan samtliga storindustrier liksom även för en mängd smärre
fabriks- eller mera hantverksmässigt bedrivna produktionsgrenar löpa de kollektiva
arbetsavtalen per den 1 januari eller den 1 februari och uppsägningstiden för dem
utgår den 30 september eller den 31 oktober. Denna kritiska period gav hösten
1927 gott hopp för arbetsfreden under det kommande året. Avtalen blevo till
största delen utan uppsägning förlängda för ett år framåt. Verkställda uppsägningar
berörde endast omkring 30,000 arbetare. De viktigaste gällde
pappersmasseindustrien, de mellansvenska gruvfälten och stuveriföretagen. Vidare skedde
uppsägning av ett och annat lokalavtal inom en del fack, såsom vid porslinsfabriker,
fönsterglasbruk, kemisk-tekniska fabriker och sågverk. Bland prolongerade
kollektivavtal märktes avtalen för järnbruk, mekaniska verkstäder, stenkols- och
lervaruin-dustrierna i Skåne, byggnadsämnesindustrien, flertalet sågverk, pappersbruk,
konfektionsindustrien, textilindustrien, konstgödningsfabriker, rörledningsfirmor,
elektriska installationsbranschen samt kommunala verk och arbeten. Uppsägningarnas
antal var mycket begränsat och fredstendensen klar. Vid årsskiftet var situationen
icke desto mindre mycket bekymmersam. Så gott som samtliga de avtalsfrågor, som
uppkommit genom de skedda uppsägningarna, hade visat sig ytterst svårlösta och
ännu de sista dagarna på det gamla året kvarstod nästan hela komplexet olöst.
Den största industrigren, som fått sitt avtal uppsagt, var pappersmasseindustrien.
Det var arbetsgivareparten, som sade upp, och uppsägningen motiverades med
nödvändigheten att göra den svenska produktionens arbetskostnader mera jämförliga
med de utländska konkurrenternas. Pappersmasseindustriens riksavtal ingicks
ursprungligen år 1923. Vid de prolongationer, som under mellantiden skett, ha i
avtalen gjorts vissa ändringar, som i de flesta fall varit till arbetarnas favör. Sedan
dessa olika tillfällen har vidare marknaden för kemisk och än mer för mekanisk
massa undergått en betydande försämring med åtföljande prisfall. Dessa tryckta
konjunkturer ha gjort den svenska massaproduktionen ytterst känslig för vissa
konstitutiva svagheter i arbetsavtalet; särskilt dess svaga systematisering vid
beräkning av den normalproduktion, som legat till grund för lönenedsättningen.
Arbetsgivarna begärde dock icke en allmän sänkning av lönenivån inom branschen
utan endast en nedskärning av onormala och lokala topp förtjänster. Dessutom
krävdes vissa ändringar i de allmänna bestämmelserna, bl. a. i fråga om
övertidsbestämmelser, läkarevård o. s. v. De förhandlingar som sedan den 5 december förts
inför den särskilt förordnade förlikningsmannen, landshövding Kvarnzelius, måste
den 20 december avbrytas utan resultat. Två dagar senare lämnade Svenska
arbetsgivareföreningen pappersmasseförbundet medgivande att, om ej uppgörelse innan
dess träffats, verkställa lockout från och med den 2 januari 1928. Sedan efter en
veckas förlopp en i viss mån ny situation inträtt, kallade förlikningsmannen
parterna till nya förhandlingar, som togo sin början den 30 december. De fortsatte
— 157 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
