Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Segling 1927
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den i allo iyckacje Veckan, som samlat över
- 100 deltagande yachter, avslutades söndagen den
’/ \ 7 augusti med sedvanlig triangelsegling på
Kan-holmsfjärden. Denna kappsegling refererades pr
radio från startskäret på Kanholmsfjärden. Det
var första gången i svensk segelsports historia
som en kappsegling på detta sätt skildrats för den
stora allmänheten.
K. S. S. S. hade till denna regatta låtit
grundligt ombygga sitt gamla klubbhus som nu
framstår i modernt och elegant skick. Stora
ekonomiska uppoffringar från medlemmarnas sida
möj-liggjorde denna nya byggnads tillkomst, och som
den främste drivande kraften, då det gällde dess
utformnig, bör nämnas sällskapets klubbmästare,
dir. K. Roeck Hansen.
Sedan några sexor gjort påhälsning i
Finland, där May-be åter hävdade sin rangplats,
koncentrerade sig intresset kring den stundande stora
internationella kraftmätningen mellan sexor,
nämligen striden om Guldpokalen vid Oester Bay,
U. S. A. Det blev dir. Sven Saléns under den
gångna sommaren segerrika sexa May-be, som
uttogs att representera Sverige, och i september
avreste dir. Salén till Newyork jämte sin
besättning, konstruktören hr Tore Holm samt herrar
S. Lindgren och B. Carlsson. Seglingarna började
den 24 september. Utom Sverige deltogo sju
nationer: England, Italien, Holland, U. S. A.,
Finland, Norge och Danmark. Tyskland hade
anmält sig, men uteblev. Under de tre första
dagarnas seglingar erövrade de tre nordiska
deltagarna Finland, Sverige och Norge var sin
första plats. Under omseglingarna belade dessa
tre länder åter var sin plats. Vid den sjunde och
avgörande seglingen den 1 oktober tog Sverige
emellertid ledningen med M>ay-be odh hemförde trofén, en bragd, som väckte stor uppmärksamhet
främst inom hela den kappseglande världen men också långt utom dessa kretsar. Det framstod
tydligt att kappseglingskonsten i Europa står på en hög nivå och att hegemonien på området
ligger i Norden. De segerrika Reglarna blevo självfallet föremål för hjärtliga och
omfattande hyllningar efter hemkomsten, och vid en hyllningsfest för segrarna, anordnad av K.
S. S. S., tilldelades dir. Salén sällskapets förtjänsttecken i guld, en i sitt slag enastående
utmärkelse. Självfallet hyllades därvid även May-be’s konstruktör, arkitekt Gustaf Estlander, som
i början av 1927 vunnit svenskt medborgarskap.
Hur livligt de fyra svenskarnas bragd uppskattades här hemma märkte man bäst då
omröstning inom landet vidtogs om vem som skulle tilldelas Svenska Dagbladets guldmedalj för
årets bästa idrottsbragd. Det högsta röstetalet tillföll dir. Salén, som av Svenska Dagbladets
chefredaktör, dr Helmer Key, mottog guldmedaljen vid K. S. S. S. stora höstsammanträde på
Grand hotel den 13 december.
Genom erövrandet av pokalen blir det Sveriges och K. S. S. S. sak att nästa gång anordna
tävlingarna om denna seglartrofé. Redan härigenom har svensk segelsport under 1928 att
motse ett storartat evenemang, och självfallet är att inga ansträngningar komma att skys då
det gäller att nu försvara och söka ännu en gång erövra Guldpokalen. Allt talar emellertid
för att överhuvudtaget kappseglingsåret 1928 liksom 1927 kommer att präglas av utomordentlig
livaktighet. Den svenska segelsporten har, alla dystra profetior till trots, fått vind i seglen,
och man har alla skäl att tro att Sverige även i fortsättningen kommer att på ett lysande sätt
hävda sin plats som en överlägsen seglarnation.
Inte minst betydelsefullt är i detta sammanhang det intresse, som nedlagts speciellt från K.
Direktör Erik Åkerlunds Bissbi segrade
tävlingen om Öresundspokahn.
— 220 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
