Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt. Av redaktör A. Grandien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inrikespolitisk översikt.
Av redaktör A. Grandien.
Den stora händelse, som på det inrikespolitiska området givit sin färg åt den
svenska utvecklingen under 1928, höstens regeringsskifte, förebådades redan
tidigt under detta års meningsskiften. Redan innan riksdagen sammanträdde
hade tecken varslat om att någonting förestod. Det sedan ett par år tillbaka
bestående systemets stabilitet var rubbad, jämvikten var förbi, och det hela hade råkat
i glidning. Ännu hade dock de främsta männen i kraftmätningen icke insett åt
vilket håll utvecklingen tenderade. Ett val förestod, men ingen vågade spå om
dess utgång. En påtaglig nervositet gjorde sig gällande på vänstersidan, där det
ena partiet hade allt att förlora genom ett valnederlag och det andra trodde sig
ha allt att vinna av en vädjan till valmanskåren. Utöver denna oro sträckte man
sig dock icke.
Den 13 december år 1927 höll nuvarande statsministern amiral Lindman ett
politiskt tal, vari han krävde »en borgerlig politik, som sätter frukt i borgerliga
gärningar». För att vinna detta mål skisserade han i allmänna drag programmet
för en borgerlig samförståndspolitik, till vilken han därmed i realiteten ehuru
kanske icke i uttryckliga ordalag inbjöd de frisinnade och främst deras chef,
riksgälds fullmäktigen C. G. Ekman. Något senare, mitt i själva juldagarna,
besvarade herr Ekman denna inbjudan med ett klart nej. Hans tal, som hölls inför
Nykterhetsvänliga medborgareföreningen, var så negativt, att det till och med
behandlade det allvarsamt framställda förslaget som ett frieri från ett parti till
ett annat. »Underliga friare», yttrade han, »som efter ett ideligt häcklande och
kritiserande gilja till föremålet.»
Detta replikskifte, fällt redan före årsskiftet, förebådar utvecklingen i dess stora
drag. Från högerhåll gavs uttryck åt den tanke, som alltmer vuxit sig stark hos
svenskt folk, nämligen att tiden nu måste vara mogen för en samling omkring
borgerlighetens sak med undanskjutande av det gamla partignatet. Från ledande
borgerligt vänsterhåll svarades på ett sätt, som gav vid handen, att man icke ville
eller icke kunde förstå vad som låg bakom högerledarens inbjudan. Signalerna
voro därmed givna, på sommaren stod valslaget, och när året gick ut, stod en
från högerhåll bildad, av borgerlig samförståndsvilja buren regering redo att möta
den sammanträdande nya riksdagen.
Den spänning, som sålunda latent skulle kunna anses ligga i motsättningen
mellan de borgerliga riktningarnas företrädare, var emellertid icke den enda, som
kom till synes under år 1928. Under riksdagen framträdde vida tydligare och
besvärligare oppositionen från vänster. Remissdebatten blev härvidlag den stora
mönstringen av båda parternas styrka. Den Ekmanska regeringen kom med ett
trontal, som icke syntes ha några utsikter att från början vinna och övertyga.
Det var matt i sin ton och tyst på punkter, där allmänheten gärna skulle velat
ha ett besked. Man fick sålunda veta, att regeringen ämnade komma med ett
förslag om skiljedom i arbetstvister, men samtidigt meddelades,, att den vida
betydelsefullare frågan om åtgärder mot de samhällsfarliga arbetsinställelserna
tillsvidare skulle få ligga. Med stor försiktighet berördes kommunalskattefrågan, om
— 73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
