Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Italia»-tragedien. Av amanuensen Ansgar Roth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des. M;en Viglierigruppen hade då drivits längre österut, och Sora måste återvända,
till Foynön. Där hade de bägge djärva männen säkerligen omkommit, om de ej
upptäckts från »Krassin». Sedan kapten Tornberg den 12 juli genom ett
uppsnappat meddelande från isbrytarens radio fått reda på männens prekära läge -—
man visste då inte vilka de voro — gingo han och löjtnant Jacobsson med de
svenska Hansamaskinerna samt den finske flygaren Lihr med »Turku», den
finska Junkern, omedelbart från flygbasen vid »Quest» i Hinlopensundet till Foynön.
Sora och van Dongen anträffades, togos i sista stund ombord och fördes i triumf
till »Quest» och följande dag med »Turku» och »Upland» till Kingsbay. Även
den tredje deltagaren i Soras expedition, den danske ingenjören Varming, som
drabbats av snöblindhet och därför lämnats vid Kap Bruun, räddades senare efter
en hel månads isolering.
Initiativet till den svenska hjälpexpeditionen till Spetsbergen togs av
geografiska sällskapet i Stockholm, som vid ett styrelsesammanträde den 29 maj i
samråd med general Amundson och kommendör Thor Liibeck avläto en skrivelse
till regeringen med förslag om utrustandet av en expedition. Förslaget bifölls
omedelbart, och en summa av 400,000 kronor anvisades i form av ett
förslagsanslag; alla utgifter förskotterades av flygvapnet. Expeditionen utgjordes från
början av tre aeroplan: två flygbåtar och en landmaskin. Till ledare utsågs
kapten L. E. Tornberg; övriga deltagare, som alla uttagits på frivillighetens väg, voro:
från flottan löjtnanterna Jacobsson, Christell och Rosensvärd samt styrman A. G.
Svensson, från armén löjtnanterna Lundborg och Schyberg, vidare expeditionens
läkare, dr Ragnar Huss, och dess meteorolog, byrådirektör J. W. Sandström, samt
sex mekaniker och två radiotelegrafister — inalles sjutton man. Flygplanen och
sex av deltagarna sändes den 9 juni från Göteborg till Spetsbergen med den
svenska ångaren »Tanja», medan de övriga togo tåget till Narvik, där det norska
ishavs fartyget »Quest» väntade. »Quest» avgick den 10 till Tromsö, dock utan •
två av flygarna, vilka måste invänta bagaget, som av misstag stannat i Jörn! Sedan
alla samlats i Tromsö, avgick fartyget äntligen därifrån till Spetsbergen den 13
juni på morgonen.
Under tiden hade man i Stockholm kommit under fund med lämpligheten av
att sända ett stort flygplan med vid aktionsradie till Nobiles undsättning. Den
tremotoriga Junkermaskinen »Upland», som tillhör A.-b. Aerotransport, hyrdes
av regeringen och flögs från Stockholm över Luleå, Narvik och Tromsö till
Kingsbay. Besättningen utgjordes av fem man: löjtnant Carlsson, befälhavare,
trafikflygaren sergeant Nilsson, förare, en telegrafist och två mekaniker. »Upland»
lämnade Stockholm den 15 juni på morgonen, men anlände först den 17 efter
åtskilliga motigheter till Tromsö. Där samlades just under dessa dagar en hel
skara flygmaskiner från olika håll, nämligen förutom »Upland»: den finska »Turku»,
förd av Lihr, med fyra man; den franska »Latham», förd av Guilbaud, med Roald
Amundsen, löjtnant Dietrichsen och tre franska mekaniker ombord; en italiensk
Dornier Val, som fördes av major Penzo, med fem mans besättning.
En formlig kapplöpning till Spetsbergen etablerades. Först av alla startade
»Latham» den 18 juni — och försvann därmed för alltid. Spillror av maskinen
ha sedan anträffats; det första fyndet var en del av den ena sidoflottören, som
den 31 augusti fanns flytande på havet ej långt från Tromsö. Det sista
meddelandet från »Latham» emottogs med radio tre timmar efter starten, och då var
— ’221 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
