Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modet 1928
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till vänster typisk hattmodell hösten 1928 med framtill uppvikt, i sidorna långt neaaragev och
draperat brätte; kulle av slät filt, brätte av velour; färg beige. — Till höger stilklänning av
silverlamé (nedre delen av livet), ljusblå taft (underklänningen) och ljusblå tyll (kjolen och övre
delen av livet). Modell: Reville.
av tunna klänningstyger, siden, muslin, foulard, georgette m. m., mönstrade och
enfärgade om varandra. Ofta gjordes då kappan hellång, och under densamma bars en klänning
av samma tyg eller överensstämmande med detsamma i grundfärg, om ena plagget var
mönstrat och det andra slätt.
De mönstrade tygerna förekommo som vanligt i massor; småmönstriga voro moderna,
gärna i en aning kärva färger, brunt, terra, gult, grågrönt o. s. v. Prickiga tyger och
mönster med rundlar voro även vanliga. Färgerna voro eljest framför allt svart, blått, beige
och rött. Med våren följde ett mod med volanger, rysch, rynkor, jaboter och dylikt, som
mer och mer tog fart med de lätta sommarklänningarna, där det framför allt hörde hemma.
På de elegantare toaletterna liksom på kappor och korrekta mellanklänningar hade man
rika tillfällen att beundra det utsökta detaljarbetet, som detta år mer än någonsin gick i
geometriens och det kubistiskas tecken med inkrusteringar och inrutningar av än
oregelbunden, än strängt symmetrisk mönstergivning. Det var härvidlag mer raka linjer och
vinklar än svängda kurvor, men även dylika började göra sig gällande med höstmodet,
då vårens och sommarens ansatser fingo större och yppigare utformning.
På hösten inträdde den stora nyheten i fråga om kjolen: dess ofantliga längd baktill.
Denna linje, sluttande från närmast knälängd framtill att nästan stöta i golvet bak, var
den typiska för vinterns stora toaletter. Endast undantagsvis såg man den dominerande längden
placerad vid någondera sidan. Symmetri i kjolens byggnad på mellan- och aftonklänningar
förekom över huvud taget icke alls; både vad längd och övrig konstruktion beträffar var
— ’236 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
