Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det ekonomiska läget i utlandet. Av redaktör E. Klarin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det ekonomiska läget i utlandet.
Av redaktör E. Klarin.
Visserligen följde Europa under hela år 1928 med spänt intresse den
ekonomiska utvecklingen i Förenta staterna samt detta lands finans- och
penningpolitik, men detta intresse var i viss mån till arten skilt från de
närmast föregående årens. Efter kriget var det till det penningstarka stora landet
i väster, som det ruinerade Europa måste rikta sina blickar för sitt ekonomiska
återuppbyggande, och Newyork intog så småningom Londons gamla plats som
världens penningcentrum. Europa vande sig under flera år att betrakta Förenta
staterna som utslagsgivande för de stora finansproblemens lösning, och efter
Newyorks penningpolitik måste vår världsdel inrätta sig. Under år 1928 inträdde
emellertid en påtaglig förändring. Förenta staterna måste i stor utsträckning
använda sina tillgängliga medel för det egna landets behov, begränsa
kreditgivnin-gen och föra en stram penningpolitik, och Europa blev därför i mångt och
mycket hänvisat till egna resurser. Det visade sig att Europas försök att stå på egna
ben lyckades bättre än man kunnat vänta och att icke minst London i fråga om
räntepolitiken på ett överraskande sätt kunde visa sin självständighet.
En liten återblick över hithörande förhållanden styrker detta. Under hela året
1926 och likaså under första kvartalet 1927 höll Englands bank oförändrat ett
diskonto av 5 procent, som låg en hel — och under månaderna april—juli 1926
icke mindre än 1 ^ procent -— över det officiella diskonto, som Newyork
till-lämpade. I april 1927 ansåg sig Englands bank kunna sänka sin ränta till 4 ]/2 %
— alltså till endast % över Newyorks — men hade säkerligen på hösten åter
måst höja, om ej Newyorks centralbank i augusti gått ned till 3 ^ %,
varigenom den förra marginalen av en hel procent mellan det engelska och amerikanska
officiella diskontot återställdes. Under år 1928 gick emellertid Federal
Reservebanken i Newyork genom successiva höjningar i februari, maj och juli upp
med tillhopa 1 procent till 5, och sedan sistnämnda månad kom alltså London
att hålla en räntesats, som låg procent under det amerikanska diskontot. Från
att vara tvungen att tillämpa en ränta, som med en hel, understundom 1
procent översteg Newyorks, kunde Bank of England sålunda under senare
halvåret 1928 klara sig med en officiell ränta, som låg ^ % under den amerikanska.
Denna politik berövade visserligen Englands bank omkring 21 milj. pund i guld,
men banken kunde åter inför hela världen visa, att den återvunnit sitt oberoende
av den amerikanska penningpolitiken, i den mån en på guldet fotad ledande
centralbank kan vara oberoende av en annan. Det lyckliga resultatet av den engelska
centralbankens politik under 1928 hälsades med stor tillfredsställelse i City och
bidrog i hög grad att öka Londons prestige som penningcentrum.
Däremot lyckades det amerikanska centralbankssystemet sämre i sin
penningpolitik, som åtminstone under första hälften av året var i huvudsak riktad mot
den häftiga kursstegringen på fondbörsen. De två första räntestegringarna
av-sågo utan tvivel att sätta i gång en baisse på fondbörsen och få folk att draga
sig från spekulationerna. Men resultatet blev skäligen klent. Efter ett starkt,
men kortvarigt kursfall i februari, började i mars åter en vild hausserörelse med
— 342 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
