Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ljus och materie. Av Ansgar Roth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O-ven William Richardson. Louis-Victor de Broglie.
Professor Owen William Richardson (f. 1879), innehavare av Royal Societys Yarrowprofessur och
föreståndare för fysiska laboratoriet vid King’s College i London, tilldelades den 12 november av
Vetenskapsakademien 1928 års reserverade Nobelpris i fysik för sina arbeten rörande termionfenomenet och säpkilt för
upptäckten av den efter honom benämnda lagen. 1929 års Nobelpris i fysik tilldelades samtidigt prins
Louis-Victor de Broglie (f. 1892), professor vid L’Institut Henri Poincaré i Paris, för upptäckten av
elektronernas vågnatur.
kärnornas föreningslinje, varvid amplituden och stundom även frekvensen i den
pendlande rörelsen kan antaga olika värden. De kring kärnorna kretsande
elektronerna, som i normalt fall röra sig i sina »vilobanor», kunna av olika
anledningar »väckas» och slungas då upp på högre, d. v. s. yttre banor, som motsvaras
av större energivärden, men nedfalla efter längre eller kortare tid åter i sina vilo^
lägen, antingen direkt eller i etapper, varvid den förut bundna energien åter
fri-göres. Om härtill lägges att även de elektriska elementarpartiklarna, protonerna
och elektronerna, enligt den nyaste forskningen själva befinna sig i rotation, så
förstår man att vätets molekyl (ehuru enklare än andra ämnens) är ytterst
komplicerad och att vätgasens spektrum företer en utomordentlig rikedom av linjer.
En spektrallinje motsvarar en strålning av viss frekvens eller ett
energikvantum av viss storlek, som frigjorts och utslungats vid en molekyls eller en atoms
växling från ett högre stadium av energi till ett lägre. Ljuskällan förlorar därvid
den energi, som föres bort med fotonerna. Men om molekylen själv träffas av
en foton, kan det hända att den tillgodogör sig (absorberar) dess energikvantum,
varvid molekylens egen »inre» energi ökas; då denna energi blott kan antaga vissa
bestämda värden, kan absorptionen dock endast ske under förutsättning att den
tillförda energimängden exakt motsvarar skillnaden mellan två av
molekylens möjliga energivärden.
Den strålning, som absorberas av en molekyl eller atom, utsändes åter nästan
— 105 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>