Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkliga händelser 1929. Av Oscar Mannström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkliga händelser 1919,
Av Oscar Mannström.
Den evangeliska världen deltog under året i en länge förberedd, enastående
nationalkyrkohögtidlighet, de skotska kyrkornas återförening. Härigenom
hävdes en nära tvåhundraårig kyrkosöndring, och ett folkkyrkosamfund av
betydande mått och särdeles betydelsefull struktur bildades.
Den första utbrytningen ur den calvinsk-presbyterianska Church of Scottland
skedde 1733, den andra 1761 (båda av mindre omfattning), den tredje 1843 —
samtliga föranledda av de inskränkningar i församlingarnas fria rätt att välja
präster, som en missbrukad jus patronatus medförde. Den sistnämnda
utbrytningen, varvid »Skotska frikyrkan» bildades, innebar en klyvning av Skottlands
evangeliska menighet i två stora hälfter, lika i lära och kult, men den ena fri
från statligt tvång och uppburen helt och hållet av fri offervillighet. Båda
omfattade folkkyrkoidén, och båda fördes så småningom närmare varandra, ju
kraftigare livet pulserade i statskyrkan. Endräktssträvanden, naturliga på grund av
överensstämmelserna i det väsentliga, började så småningom. Deras första frukt
var föreningen av »Skotska frikyrkan» och de redan 1847 till ett förenade äldre
utbrytningarna, »Förenade presb34erianska kyrkan», vilka två frikyrkor den 30
oktober 1900 bildade »Förenade Frikyrkan». Såsom ideal började då ock framstå
frikyrkans och statskyrkans förening, och när år 1909 dr Archibald Scott vid
Church of Scottlands generalsynod föreslog tillsättandet av ett utskott för
underhandlingar med Förenade Frikyrkan, mottogs detta med livligt förstående, och
arbetet på det stora endräktsverket upptogs med iver. Världskriget fördröjde
förberedelserna, men då det var förbi, vidtog utskottsarbetet å ömse sidor med kraft.
Det första resultatet blev, att Church of Scottland hos parlamentet begärde
fullständig frihet i andliga ting. Denna frihet beviljades ock genom
parlamentsakterna av 1921 och 1925. I den förra av dessa heter det bl. a.:
»Church of Scottland har från Herren Jesus Kristus, sin gudomlige konung och sitt huvud,
och från Honom allena, rätten och makten att icke stå under statens välde, i vad gäller
att lagstifta och slutgiltigt bestämma i frågor, som angå trosbekännelsen, gudstjänsten samt
kyrkans ordning och disciplin.»
Genom parlamentsakten av 1925 överlämnades kyrkoegendomen åt särskild
förvaltning, som har att sköta densamma i kyrkans namn. Den kyrkliga
skattefrågan ordnades så, att i framtiden intet tvång längre föreligger att understödja
kyrkan för den, som ej vill det. Sålunda banades vägen för återföreningen, vars
villkor 1927—28 diskuterades av presbyterier, kyrkoråd och kongregationer.
Slutgiltigt beslöts återföreningen av de båda kyrkornas generalförsamlingar i maj 1929.
Till den stora händelsens celebrerande hade representanter inbjudits från
främmande evangeliska kyrkosamfund. Ärkebiskop Nathan Söderblom tilldrog sig
bland dessa den största uppmärksamheten och betecknades såsom den, vilken i
samtidens kyrkoliv i Europa trognast uttryckte känslan för den kristna
endräkten. Det märkliga i tilldragelsen underströks från statens sida därigenom, att
hertigen av York utsetts till »Lord High Commissioner», d. v. s. kronans ombud,
vid den statskyrkliga generalförsamlingens öppnande och avslutning. I sagda
församling fattades beslutet om kyrkosammanslagningen under hög stämning med
— 107 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
