- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Sjunde årgången (händelserna 1929) /
116

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstlivet i Sverige 1929. Av Karl Asplund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och den yngre arkitektgenerationen omfattar rörelsen med livligt intresse. Den
står för Sveriges vidkommande vid sin första början, och det är för tidigt att
säga, hur den kommer att motsvara förväntningarna. Tydligt är emellertid, att
den icke kommer att gå förbi oss titan att sätta bestående spår i vår arkitektur
och vårt hantverk. Byggnadsverksamheten har fått en alltmera renodlat praktisk
inställning, och det enda större byggnadsföretag, som under året avslutades, var
de bostadshus i Stockholm, som utförts för Hyresgästernas förening. — I fråga
om hantverket kan nämnas, att en gren av det svenska konsthantverket, tennet,
under året vann en stor seger, bland annat fastslagen vid en representativ
utställning i Nationalmuseum, och även vann terräng bredvid glaskonsten i utlandet.

Av de bildande konsterna visade måleriet som vanligt den största livaktigheten.
Antalet grupputställningar och separata utställningar av växlande värde var
mycket stort, så stort att man kan ifrågasätta, om publikintresset kan uppbära en
utveckling i samma snabba takt, som nu hålles av de privata
utställningsinstitutionerna.

Albert Engström — som den 12 maj fyllde sextio år — öppnade raden av
årets utställningar på Konstakademien med teckningar och akvareller, och det
hjärtliga bifall, han rönte av publik och kritik, visar vilken välförtjänt popularitet
denne den svenskaste av alla konstnärer vunnit. Engströms utställning följdes
av ett par andra tecknares, i Galleri Modern, där författaren Ludvig Nordström
utställde sina ■ originella amatörteckningar samtidigt som ett stort urval visades
av den 1918 avlidna författarinnan-konstnärinnan Harriet Löwenhielms djupt
personliga konst. Teckningen och de med denna befryndade akvarellen och grafiken
spelade en betydande roll i årets utställningar. Ett par av de glansfullaste
uppvisningarna voro Arvid Fougstedts utställning i Konstakademien i oktober, där
hans distinkta teckningskonst dominerade, Ossian Elgströms ytterst originella och
intensiva fantasier i akvarell över det primitiva livet på Grönland omkring år
1000 (Konstnärshuset i april) .och Etsarförbundets utställning i Galleri Modern
samma månad, då man fick ett starkt intryck av, att en ny svensk grafisk skola
är under uppmarsch med Axel Fridell som. den ledande.

Bland de otaliga utställarna av målningar funnos flera debutanter av växlande
värde, parissvensken Lennart Blomquist (Gummeson, febr.), Olle Nordberg
(Gummeson, febr.), Gunnar Pers (Lilla utställningen, maj), O. Halleborg
(norrlandsmålarna, Konstnärshuset, okt.) ech Gösta Bohm (Konstnärshuset, sept.), de
provinsiella målarna Paul Grundmark och David Söderholm hos Gummeson i mars,
parisaren Per Liedbeck hos Gummeson i juli, Einar Palme, som visade en
behagfull samHng koloristiska studier från Medelhavet m. m. i Konstnärshuset i nov.,
Bo Beskow, som samtidigt vid sin debut i Gummesons konsthall gav goda löften
som porträttmålare. På grupputställningar i Svensk-franska konstgalleriet blevo
ett par debutanter uppmärksammade, Amelin, som med sitt våldsamma
temperament och sin kraftiga, ännu icke fullt behärskade formgivning lyckades väcka
publikens intresse i hög grad, och Folke Ricklund, som på galleriets
novemberutställning visade sig som en egenartad landskapsmålare av svenskt kynne.

Att utläsa någon ny, på något sätt organiskt samhörig riktning bland dessa
nykomna är fullständigt omöjligt. Det skulle väl närmast vara en tendens tillbaka
till den måleriskt tämligen fria realismen utan någon bestämd stilsträvan. Det
synes också, som om de nu medelålders målarna, som framträdde för mellan tio
och tjugo år sedan, skulle sträva alltmera i riktning mot det verklighetstrogna.

— 116 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:05:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1929/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free