Svenska Dagbladets Årsbok / Sjunde årgången (händelserna 1929) / 169 (1924-1944) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sparbankskrasch och svindelaffärer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De tre, som utreda härvan: till vänster sparbanksinspektören A. Dahlin, i mitten häradshövding Sven Bellinder, till höger polisassessor A. Zetterquist.

länsstyrelsen i Örebro till regeringen, vari meddelades, att Allmänna sparbanken i denna stad
inlåtit sig på engagemang av högst tvivelaktig natur och utanför bankens
verksamhetsområde. Att länsstyrelsen ingrep berodde på att sparbanken dittills endast kontrollerats
genom ett s. k. allmänt ombud, vilket utsetts av länsstyrelsen, en anordning, som genast efter
svindelns upptäckt ansågs otillfredsställande. Det visade sig senare att länsstyrelsen i
Örebro — enkannerligen dåvarande landshövdingen, numera överståthållaren H. Elmquist —
vid upprepade tillfällen under senaste åren gjort anmärkningar mot bankens engagemang
och vidtagit åtgärder för att återföra bankens lånepolitik till sundare former, betryggande
för insättarna. Överståthållare Elmquists efterträdare i Örebro, landshövding Hasselrot,
fann emellertid i mars 1929, att situationen för bankens vidkommande måste anses ohållbar
och gjorde därför anmälan till regeringen. Byråinspektören i bank- och fondinspektionen
Dahlin beordrades att avresa till Örebro för att verkställa en undersökning av bankens
ställning. Granskningen gav snart vid handen, att undersökningarna även måste sträcka
sig till ett antal andra s. k. allmänna sparbanker, vilkas affärstransaktioner voro intimt
berörda av Örebrobankens. Undersökningen utvidgades sålunda närmast till
Bergslagernas sparbank i Falun samt allmänna sparbankerna i Stockholm och Göteborg. Resultatet
av byråinspektör Dahlins granskning blev högst överraskande och visade, att de olika
bankerna i största utsträckning sammanblandat sina affärer. Som en röd tråd genom deras
lånepolitik gick det, att vederbörande bankstyrelser i strid mot sparbankslagens
bestämmelser inlåtit sig på betydande engagemang utom bankernas resp. verksamhetsområden samt
att dessa engagemang huvudsakligen gällde belåning av inteckningar i oplanerade
markområden eller områden, som endast delvis voro planerade, samt slutligen i vissa
bolagsmarker kring Stockholm, bebyggda med egnahemslägenheter. Samtliga de tomtområden,
vilkas inteckningar voro belånade i sparbankerna, hade direktören i Stockholm Gust.
Svensson som synlig eller mindre synlig ägare. De största. engagemangen gällde tomtområden
på Lidingön samt lån till a.-b. Mälarhöjden och Skuru-Björknäs fastighetsaktiebolag.

Det framgick för regeringen tydligt redan efter en mycket preliminär rapport från
granskningsmannen, att affärerna voro så osunda och av så betydande omfattning, att åtgärder
omedelbart måste vidtagas för att stoppa bankernas utbetalningar och därigenom rädda
vad som räddas kunde. Åtgärden, som givetvis var av mycket ömtålig natur, vidtogs dock
först efter konferens med representanter för de olika riksdagspartierna, varunder bl. a.
diskuterades frågan om ingripande från statsmakternas — regeringen och riksdagen —
sida för att genom anvisandet av medel tillförsäkra insättarna i de störtade sparbankerna viss
utdelning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>