Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sparbankskrasch och svindelaffärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Beslutet om stängning av de nyssnämnda bankerna kom för den stora allmänheten som
en blixt från klar himmel. Ytterligare ett antal andra allmänna sparbanker följde
omedelbart exemplet och begärde sig i likvidation, nämligen allmänna sparbankerna i Landskrona,
Västerås, Sundsvall och Luleå, vilka samtliga blivit indragna i härvan. Dessutom begärdes
några dagar senare även a.-b. Stockholms hypotekskassa i likvidation, då företaget, som
dirigerades av direktör Svensson, var mycket djupt engagerat i kraschen. För att få till stånd
en enhetlig behandling av utredningsmaterialet från de olika bankerna tillkallade
regeringen en särskild utredningsman, häradshövding Sven Bellinder. I hans instruktion hette det,
att han skulle »i anslutning till de utredningar, som genom vederbörande polis- och
åklagarmyndigheters försorg eller eljest komma till stånd, verkställa undersökning, huruvida med
avseende på förhållanden, som äga samband med sparbankernas obestånd, förekommit
omständigheter av beskaffenhet att påkalla rättsliga åtgärder från det allmännas sida samt till
k. m :t inkomma med utlåtande härom». Samtidigt utsågs advokaten Otto Lagerström i
Stockholm till det allmänna ombud, som komme att förordnas av vederbörande länsstyrelser
på alla de orter, där allmänna sparbanker skulle gå i konkurs. Slutligen tillsattes en
kommitté för att utarbeta förslag till effektivare kontroll över sparbankers verksamhet, ett
förslag, som senare godkändes av riksdagen och som bl. a. innebar tillsättande av en
sparbanksinspektion. Till förste innehavare av befattningen som sparbanksinspektör utsågs senare den
nyssnämnde byråinspektören Dahlin.
Redan några dagar efter bankernas stängning började det talas om transaktioner av
kriminell natur i de olika bankerna. Ännu visste dock ingen utomstående, vad som verkligen
passerat, och de utredningsmän, som fingo taga hand om granskningen av de i konkurs
försatta bankernas och de med dem lierade bolagens böcker, kunde icke i en hast överblicka
situationen eller skaffa sig mer än den mest periferiska uppfattning om de mångmiljonaffärer,
det gällde. Att regeringen på ett mycket tidigt stadium, förutsatte, att kriminella handlingar
förekommit, blev tydligt därigenom, att den redan den 10 april hade tillkallat häradshövding
Bellinder och givit honom en fullmakt, som hittills torde vara i sitt slag enastående i
Sverige. Hans uppgift var emellertid begränsad därhän, att han endast kunde handla i
samförstånd med de legala undersöknings- och åtalsmyndigheterna, alltså polisen.
Polisundersökningar igångsattes också runt om i landet, efter hand som det blev klart, att allt icke kunde
ha stått rätt till i de kullbytterade bankerna. Huvudintresset knöt sig — och gör det
fortfarande — till Stockholm och Falun, i Stockholm kring direktör Gust. Svenssons person
och i Falun kring direktör Herman Stenbergs, verkställande direktören i Bergslagernas
sparbank och veterligt intimt lierad med Gust. Svensson. Den 19 april gick emellertid direktör
Stenberg rättvisan i förväg och berövade sig livet under ett tillfälligt besök i Mariefred
på återresa från Stockholm till Falun.
Den polisutredning, som igångsatts i Falun och som efter självmordet i ett slag riktade hela
landets blickar mot den lilla Dalastaden, visade omedelbart icke endast att direktör Stenberg
personligen gjort sig skyldig till mycket omfattande underslev och bedrägerier i banken, utan
också att banken var invecklad i den Svenssonska svindeln på ett sätt, som man dittills icke
anat, huvudsakligen genom engagemang i tomtområden utanför Stockholm.
I samband med utredningen i Falun hade i Stockholm genom polismyndigheterna
påbörjats en förberedande undersökning rörande direktör Gust. Svenssons affärer. På
förordnande av överståthållareämbetet utsågs t. f. polisassessor A. Zetterquist att inom polisen
närmast under tredje polisintendenten handhava utredningen av den kriminella sidan av saken,
varjämte han hade att tjänstgöra som åklagare i målet. Förhören med direktör Svensson
ledde till, att denne anhölls den 25 april. Härefter följde slag i slag anhållanden och
häktningar av personer, som varit inblandade i affärerna. Det blev ett jättearbete för
kriminalpolisen, som praktiskt taget varje vecka sedan i maj kunnat till Stockholms rådhusrätts
andra avdelning överlämna en rapport eller P. M. om den fortsatta utredningen. Arbetet lades
så, att man började sina undersökningar i »periferien», d. v. s. man tog itu med de bolag, i
vilka Svensson varit intressent, och granskade bokföringarna. Det visade sig snart, att falsk
bokföring förelåg i snart sagt vartenda bolag, vars ansvariga styrelseledamöter sedan ställdes
inför rätta och i vissa fall ådömdes långvariga frihetsstraff. Arbetet med denna utredning
pågick under hela året och väntades vid årsskiftet taga ytterligare några månader i anspråk.
Under tiden arbetade polismyndigheterna på olika håll i landsorten, där sparbanker av
detta slag haft sin verksamhet, och ställde de ansvariga sparbanksstyrelserna inför rätta.
De största svårigheterna bereddes utredningsmännen i Allmänna sparbankens i Stockholm
konkurs. Det visade sig här bl. a., att ett intimt samarbete bedrivits dels mellan denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
