Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1929 - Oscar Björck - Emil Hillberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med människor, höga som låga, hans praktiska
blick, hans sävliga, men okuvliga energi, gjorde
honom till utställningskommissarie i detta ords
högsta mening. Mycket av vad Norden och utlandet
vet om svensk konst är Oscar Björcks
förtjänst.»
Isaac Griinewald: »Oscar Björck var en artist i
detta ords bästa bemärkelse. Han var en verklig
målare och livsbejakande konstnär. Han älskade
det sköna. Trots sin akademiska inställning var
han i hög grad frisinnad, och hans sympatier gingo
utan ängslan till de radikalaste konstföreteelserna.
Nu blir det en minnesutställning. Vi unga
konstnärer skola alltid minnas detta vackra
renässanshuvud med de spelande ögonen, som hellre
reflekterade sol och lätta dagrar än mörker och dysterhet.
Han har själv rest en varaktig minnesbild i dessa
färger över all den charm, han besatt och delgav
andra med sin strålande personlighet.»
Emil Hillherg,
Annandag jul, den 26 december, avled i
Stockholm en av den dramatiska konstens
märkesmän och veteraner, skådespelaren Emil
Hillberg, i en ålder av nära 78 år.
Född i huvudstaden, blev han 1870 student i Uppsala, men övergav redan efter få år
studierna och debuterade i mars 1873 på K. teatern såsom Härved Bosson i Bröllopet på Ulvåsa.
Han tog därefter anställning vid Åhmans sällskap i Göteborg, varifrån han dock redan
efter ett spelår begav sig till Svenska teatern i Helsingfors. Här stannade Emil Hillberg
i fyra år, dels som skådespelare och dels som regissör. Den 19 oktober 1878 ägde hans
andra stockholmsdebut rum på dåvarande Nya teatern som hertig de Septmont i Främlingen
av Dumas fils. Även denna gång rönte han en avgjord framgång och stannade vid nämnda
teater under ett år. Därpå blev han 1879 knuten till de kungliga teatrarna, men etablerade
sig 1880 som direktör på Göteborgs Stora teater. Året därpå var han emellertid åter i
Stockholm och då vid Nya teatern. Det var här han 1881 för första gången spelade Gert
Bok-präntare i Mäster Olof, vilken roll blev en av hans största sceniska triumfer. Under åren
1882—84 uppträdde Emil Hillberg omväxlande i Göteborg, Helsingfors och Kristiania. På
den förstnämnda platsen utförde han för första gången doktor Stockman i En folkefiende.
Hösten 1884 inledde han en långvarig sejour i Stockholm, till 1886 vid Nya teatern och
därefter vid Dramatiska teatern till 1897, under vilken tid han även verkade som föreståndare
för elevskolan samt medlem av teaterns styrelse och regissör. Med undantag för en under
1901 startad teaterpedagogisk landsortsturné, Den sydsvenska skådebanan, tillhörde han
därefter till 1908 Ranfts stockholmsscener och från detta år till 1919 Dramatiska teatern. Efter
att sistnämnda år ha tagit avsked från stockholmsscenen, uppträdde han dock åter vid enstaka
tillfällen, sista gången på Konserthusteatern 1927.
Svenska Dagbladet skrev i sin nekrolog om den bortgångne bl. a.:
»Hans halvsekellånga teaterbana är utan gensägelse en av de märkligaste i vår svenska teaters
historia. Han hade de bästa yttre förutsättningar att lyckas: en imponerande gestalt, ett ansikte
med utomordentliga mimiska möjligheter, och i sin stämma förfogade han över det härligaste
instrument som en skådespelare någonsin ägt. Dessa yttre förmåner motsvarades av en klar och
skarp intelligens, ett varmt och rikt konstnärstemperament, som stundom röjde vulkaniska
kraftkällor, samt en gestaltskapande förmåga av storartad mångsidighet och beundransvärt djup. En
skådespelare med dessa resurser måste helt naturligt sätta djupa spår, inte bara i sin samtid utan
247 _
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>