Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det ekonomiska läget i utlandet. Av redaktör E. Klarin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med Förenta staterna genomdrevs med svag majoritet i parlamentet. Annars skulle
Frankrike ha betalat sin kommersiella skuld på c :a 400 miljoner dollar den 1
augusti, för vilket ändamål Frankrike lång tid i förväg skaffade sig stora
tillgodohavanden i Förenta staterna till stor del genom försäljning av pund mot dollar.
Härigenom pressades pundet, som även fick sitta emellan vid andra länders
skadeståndsbetalningar till Förenta staterna, för försäkringsersättning på 1 milj. pund
för den brandskadade ångaren Europa samt då tyskarna hemtogo ett lån i
Förenta staterna på 50 milj. dollar. När sedan den franska ratificeringen av
krigsskulden var klar, lösgjordes de härför reserverade beloppen, och Frankrike drog
för en del av dessa medel till sig stora summor i guld från London. Franska
bankens guldkassa ökades under året med bortåt 9 milliarder franc till över 41
milliarder och låg därmed som god andra i detta hänseende efter Federal
Reservebankerna. Dessa guldköp förorsakades ej av ett rent teoretiskt guldbegär hos
Banque de France utan kanske främst av den målmedvetna strävan hos franska
centralbanken och franska regeringen att göra Paris till ett internationellt
penningcentrum av första rang. Särskilda institut skulle inrättas för beviljandet av
acceptkrediter, remburser och lån för tidsaffärer på börsen, stämpelskatten på
utländska värdepapper skulle sänkas, så också skatten på andra värdepapper, på
börsaffärer etc. Av reformerna såg man under året emellertid knappast annat än
en utvidgad rätt för affärsbankerna till växeldiskontering hos centralbanken. Det
klagades också över att Paris’ framträdande som världens bankir lät vänta på sig,
Banque de France hade utländska tillgodohavanden på 26 milliarder franc och
»richesse oblige». Engelsmännen togo de franska planerna med lugn. Det går ej
i en handvändning att göra en världsstad till ett världens penningcentrum, det har
redan Newyork visat. Paris har visserligen i detta avseende gamla anor, men dock
ej Londons erfarenhet, inga »bill-brokers», ingen marknad för skattkammarväxlar
och ingen guldmarknad.
Tyskland kunde strax på nyåret sänka sitt diskonto från 7 till 6 ^ % till följd
av tillfällig lättnad på penningmarknaden, men måste i april åter höja med en
hel procent till 7 vilken sats först i november åter modifierades till 7. Under
årets lopp inträdde, till följd av de höga skatterna, bristande kapitalbildning och
svårighet att få lån i utlandet, en depression, som bland annat tog sig uttryck i en
arbetslöshet, som omfattade 2,5 milj. personer. På sommaren inträdde en ljusnings
med snabbt sjunkande siffror för de arbetslösa, ökad produktion och transport och
ökat förtroende för tyska värdepapper. Detta sammanhängde med slutförandet av
skadeståndsförhandlingarfia i Paris. Tyska riket fick visserligen en kredit på 30
miljoner dollar, men den tyska upplåningen i utlandet kom icke upp i mera än Ys
av genomsnittssumman under de närmast föregående åren. Mot årets slut
försämrades läget, mest beroende på kapitalbristen. Handelsbalansen visade för 11
månader ett importöverskott på 293 milj. mark, då i exporten också inräknades
skadeståndsleveranserna. Positiv balans visade månaderna maj och juni (små
överskott) samt augusti, september och oktober, medan november åter var negativ. Den
goda skörden reducerade importbehovet, och penningknappheten bidrog till att
minska importen.
Italien kunde glädja sig åt en veteskörd på över 7 milj. ton, den största landet
— 284 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
