Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland 1929. Av redaktör Arvid Kaján
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sekvent. Parallellerna med det stora förbudslandet på andra sidan Atlanten äro
även i övrigt så påtagliga, att det närmast skulle förvåna, om ej
Chicagosystemen finge sina efterföljare även i Finland. Landets spritkrönika under året är
emellertid så voluminös, att t. o. m. ett summariskt referat bleve för vidlyftigt.
När skarpladdade revolvrar knalla i huvudstadens centrala hamnar vid 2-tiden
på dagen och då länsdetektiver på landsbygden leda spritkaravaner från kusten
inåt landet, är detta redan fullt amerikanskt. Att man här har att göra med en
djupgående korruption som saknar motstycke på andra områden, besvärar icke
förbudets anhängare och lagstiftare. Att landets mordstatistik under föregående
år visade 397 dödsoffer eller mera än 1 mord per dag, bekymrar dem ej heller,
att tullverket t. ex. år 1928 beslagtog 350,000 liter alkohol mera än året förut,
är en bagatell och vittnar blott om minskad konsumtion, och att den allmänna
spritförbrukningen efter förbudets införande ökats med c :a 300 % bekräftar
blott, att alkoholen är ett överklassens njutningsmedel. Inför
förbudsfantasternas envisa ovilja att se situationen, sådan den faktiskt är, står varje
förnuftsargumentering mållös. När Högsta domstolen och personer i framskjuten
ställning öppet taga avstånd från en förryckt förbudslagstiftning, tiga lagens
upphovsmän och blunda bakom sina skygglappar. De söka hämta inspiration i
Amerika, men se över Norge, och i deras led finnas män, som cyniskt förklara, att
förbudet är en användbar lekboll i partipolitiken. Anspråkslösa petitionsförsök
att åstadkomma högre a.koholprocent i ölet och utnyttja landets rikedom på bär
avvisas under framhållande av, att allt detta strider mot planerade skärpningar
av förbudslagen.
Men all indignation är bortkastad — förbudet får visserligen överträdas, men
ej kritiseras.
De finsk-nationalistiska yttringarna under året tarva ej många kommentarer.
Den s. k. äkt finska rörelsen har främst försökt lägga in sina stötar mot
statsuniversitetet till förmån för en enbart finsk underv’sning, men de svenska
skansarna ha ännu ej övergivits, och mänskligt sett behöver man ej inom överskådlig
framtid befara någon knockout. Att den aito-finska aktionen stundom företett
direkt sjukliga svulster är blott ägnat att undergräva den redan nu andtrutna
aggressiviteten. Och sist och slutligen får man ej ignorera relativitetsteoriens
store fader, professor Einstein, som ger nationalismen epitetet »barnsjukdom».
De framträdande händelserna i riket måste kompletteras med en anteckning
om den största nationalolycka, som hittills drabbat det si älvständiga Finland.
Det var passagerarångaren »Kuru», som en stormig septemberdag gick till
botten på det mångbesjungna Näsijärvi. Katastrofen krävde icke mindre än 144
dödsoffer och väckte stark förstämming icke blott inom landet utan även i den
övriga kulturvärlden.
Det är framtida historiker förbehållet att ställa in även året 1929 i den
allmänna utvecklingen och det är ej alldeles osannolikt, att detta år åtmiinstone
finansiellt kommer att kallas det svarta i landets hävder. I inrepolitiskt avseende
måste dock antecknas en direkt vinning, som öppnar ett ljusare perspektiv för
det 10-åriga Finland. Det är det socialdemokratiska partiets definitiva och
oåterkalleliga boskillnad från kommunisterna. Därm.ed har det största parliet i en
demokratisk republik slutgiltigt tagit avstånd från politiska äventyrligheter och
anslutit sig till det parlamentariska statsskicket.
"’ — 348 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
