Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Konstlivet i Sverige 1930. Av Karl Asplund
- Kommunikationernas utveckling 1930
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett jättesteg framåt genom John Kroons (Malmö Ljustrycksanstalt) portfölj
med färgbilder av Bouchers teckningar i Nationalmuseum.
Den svenska konsten förlorade under året några framträdande gestalter i de
äldres led, arkitekten professor I. G. Clason, målarna professor Alfred
Bergström, Aron Gerle, Axel Lindman, Nils Kreuger och tecknaren Vicke Andrén.
(Se Märkligare dödsfall i Sverige.)
Kommunikationernas utveckling 1930.
Liksom under närmast föregående år gingo även under 1930 förbättringen och
utvecklingen av kommunikationerna till lands huvudsakligast i
automobilismens tecken. Antalet motorfordon ökades till den grad, att inkomsten av
bilskatten för det kommande budgetåret kunde av riksräkenskapsverket beräknas till
icke mindre än 50 mill. kr. Intresset för nya och förbättrade landsvägar var i
märkbart stigande. Detta ökade vägintresse kunde först och främst konstateras
i riksdagen, där de av regeringen äskade väganslagen så långt ifrån blevo
föremål för någon prutning, att de tvärtom motionsvägen i flera fall höjdes. Inalles
användes på våra landsvägar under året omkring 80 mill. kr., varav 56 millioner
utgjordes av statsbidrag. Av alla dessa millioner gingo 45 till underhållsarbeten
och 35 till nybyggnader.
Det vägarbete, som under året pågick, var det under de närmast föregående
åren bedrivna tämligen likt. Backar togos bort, kurvor rätades ut, smala och
svaga vägar breddades och förstärktes. Som allmänt omdöme torde också kunna
sägas, att utvecklingen var icke blott kvantitativ utan även kvalitativ. Rationellare
arbetsmaskiner och arbetsmetoder kommo till allt större användning. Härtill kom
den i ögonen fallande ökningen av s. k. permanentbeläggningar, d. v. s. de gamla
grusvägbanornas utbytande mot vägbanor, belagda med mera motståndskraftigt
slitmaterial, såsom sten, asfalt och betong. Denna ökning finner sin förklaring i
den av 1930 års riksdag vidtagna lagändring, varigenom vägstyrelserna
tillerkänts rätt att finansiera de dyrbara permanentbeläggningarna genom långfristiga
lån, för vilka ränta och amortering få läggas in i distriktets kostnader för det
årliga vägunderhållet. Enda villkoret är, att styrelsen måste påvisa, att
väghållningen på grund av den dyrare men motståndskraftigare vägbanan ställer sig
billigare.
I vägförbättringarna äro utbytandet av gamla och byggandet av nya broar
ett viktigt led. Av de många brobyggnaderna under året bör först och främst
nämnas den 208 m. långa bron vid Uppbo i Stora Skedevi i Dalarna. Den är
utförd i 9 spann och utgör en värdefull förbättring av stora Kopparbergsvägen
mellan Västerås och Falun. Över Ljungan spändes tvenne nya broar, den ena vid
Haraberget i Njurunda och den andra vid Kölsillret i närheten av Ånge. Den
förra är 150 meter lång i 3 spann och den senare 145 m., likaledes i 3 spann.
Ångermanälven fick en ny, 107 meter lång och i ett spann utförd bro vid
Biskopsselet. Den största under året utförda bron var emellertid den med sina
295 meter i 6 spann utförda över Kalixälven vid Kalix.
Vid sidan av de stora landsvägsbyggnaderna under 1930 spelade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:05:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1930/0157.html
