Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekonomisk översikt. Av redaktör Ernst Klarin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oner mot 7,600 ett år tidigare. Oustricfallissemanget, som var en följd av
misslyckade operationer på fondbörsen, drog med sig i fallet Banque Adam och
Banque du Rhones och ledde till en process, i vilken framskjutna personer i
samhället blevo invecklade och som artade sig till en skandal av stora mått. Av
Paris’ verksamhet som finanscentrum hörde man föga, och den franska
allmänhetens misstro till det politiska läget i världen omöjliggjorde större
lånetransaktioner för utlandets räkning.
Redan före årets ingång hade de sjunkande konjunkturerna givit sig tillkänna
i Tyskland, vilket bland annat visade sig i det stora antalet arbetslösa, icke mindre
än million vid årets början. Som redan förut framhållits, ökades denna siffra
före årets utgång med ytterligare c:a million. Under sådana förhållanden
var det anmärkningsvärt, att insättningarna i sparbankerna stego till 10 milliarder
mark och att utrikeshandeln för hela året beräknades ge ett exportöverskott på
lyi milliard mark. Landets skulder beräknades till mellan 50 och 55 milliarder,
om betalningarna enligt Youngplanen kapitaliserades efter 5^% till c:a 35
milliarder mark. På dessa utlandsskulder måste landet ensamt i räntor betala c :a 3
milliarder mark om året. Det utländska kapital, som under 1930 placerades i
Tyskland, uppskattades inklusive Younglånet till 1,058,7 millioner mark mot
639,3 året förut. Under oktober månad framkallades dock just till
följd av det inrepolitiska läget en stark kapitalflykt, som huvudsakligast sökte
sig väg till Schweiz, Holland, Frankrike och de skandinaviska länderna och som
här i Sverige drev upp kurserna på guldkantade obligationer mycket starkt.
I Italien ingrep regeringen på flera sätt i näringslivet för att söka motverka
depressionen. För att få till stånd en rationalisering av järnindustrien
genomdrevs en sammanslutning av praktiskt taget alla italienska järnverk till ett stort
konsortium. På grund av deficit i budgeten beslöt regeringen mot slutet av året
att reducera alla statsämbetsmäns löner med från 12 upp till 35% för de allra
högsta, varigenom besparingar beräknades på 400 mill. lire. Andra statsutgifter
skulle nedbringas med ytterligare 300 mill. lire enligt ministerrådets beslut strax
före jul. Dessutom igångsattes en kampanj för att få ned detaljhandelsprisen,
vilka i Italien liksom i andra länder ej alls följde med i grosshandelsprisens
snabba fall. Liknande strävanden framkommo också i Tyskland och Frankrike.
Italienska regeringen beslöt vidare, att hyrorna skulle nedbringas med 10%.
Antalet arbetslösa per 30 november utgjorde 534,280. Handelsbalansen visade ett
importöverskott av 4,646,5 mill. för årets första 11 månader, och både import
och export hade kraftigt nedgått mot samma period 1929, importen med c :a 3,8
mill. lire och exporten med 2,8.
Alla europeiska stater fingo i större eller mindre grad känning av den
ekonomiska krisen. Hollands kolonier ledo av prisnedgången på sådana råvaror som
socker, kautschuk och copra, och de holländska och belgiska diamantsliperierna
påverkades hårt redan av börskraschen i Newyork på hösten 1929. Spanien hade
under hela året bekymmer för sin valuta, som fluktuerade starkt, i Stockholm
mellan officiellt högst 50,50 och lägst 36,50. Vid årsskiftet höll den sig i omkring
40. Ny ledning för spanska centralbanken tillsattes, valutahandeln bragtes under
kontroll, en särskild valutakommission utnämndes för konferenser med utlandets
centralbanker och chefen för internationella regleringsbanken, Quesney, besökte
272.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
