Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från svenska arméns arbetsfält 1931
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(I fredstid förmedlas 65 % av utrikeshandeln över östkusthamnarna.)
Utredningen gav positivt resultat.
En välordnad nationell försvarsberedskap är icke liktydig med begreppet »ett
folk i vapen». Det erfordras andliga och kroppsliga krafter icke blott vid fronten
utan lika mycket i hemorten för att underhålla krigsmakten, sköta statens och
kommunernas verksamhet, trygga folkförsörjningen samt driva
kommunikationsmedel och näringar. Den härför erforderliga personalen måste vid en
mobilisering kvarhållas i sin fredliga sysselsättning till väsentligt större omfattning
än som förr ansetts erforderligt. Detta invecklade spörsmål erhöll under året
efter ett ingående utredningsarbete en lösning genom en k. kungörelse, som
reglerar beviljandet av uppskov med inryckningen för ett stort antal värnpliktiga
vid mobilisering.
Av arméns materielutrustning är heväpningen den viktigaste. Sedan man år
1929 övergått till en modernare kulsprutetyp, avsedd att i mån av
nyanskaffningens fortgång ersätta den nuvarande, kunde några exemplar därav under året
utlämnas till varje infanteriregemente. Efter flera års fruktlösa bemödanden
av myndigheterna att erhålla medel till försök med infanterikanon beviljades
sådana av 1931 års riksdag. Därmed kunde förberedelserna för försöken under
året igångsättas. Ifråga om det tredje slaget av de tunga vapen, som det nutida
infanteriet behöver, nämligen granatkastaren, fanns redan en god modell
ut-experimenterad. Tyvärr ansåg sig emellertid regeringen icke kunna av årets
riksdag äska medel för den anskaffning av granatkastare, som myndigheterna i sina
petita enhälligt funno nödvändig. En modell å lätt pansarbil för kavalleriet
fastställdes under året efter fullbordade försök. Sådana pågingo med pansarbil av
tyngre typ. Den sedan flera år påyrkade undersökningen av möjligheterna att
modernisera fält artilleriets pjäser kunde under året påbörjas. Genom en sådan
modernisering — som förnämligast syftar till en ökning av skottvidderna —
kunde man tillsvidare undvika en dyrbar, total nybeväpning av hela fältartilleriet.
Tillverkningen av de för luftvärnsartilleriregementet enligt 1925 års beslut
avsedda hypermoderna kanonerna igångsattes 1931.
Utprövningen av lämpliga traktortyper för de delar av artilleriet, vilkas
mo-torisering 1925 beslutades, fullbordades under året. Anskaffningen av både
tunga bandtraktorer och lättare snabbgående hjultraktorer förestod alltså.
Traktorutrustningen vid luftvärnsartilleriregementet var däremot redan
genomförd. Efter flera års utredningar och försök hade man nyligen stannat inför
en för vårt mfanteri lämplig, ny stridsvagnstyp, varav på hösten beställdes det
fåtal exemplar, engångsanslaget medgav.
En förbättrad modell på gasmask fastställdes i stället för 1923 års.
Förberedelser för dess tillverkning i större skala vidtogos likaledes under året.
Anskaffningen av radioutrustriing fortskred så långt, att utbildningen av värnpliktiga 1
radiosignalering för första gången kunde bedrivas vid samtliga
infanteriregementen.
Krigserfarenheten och den fysiologiska expertisen äro eniga därom, att den
av infanteristen burna fältutrustningen — kläder inberäknade — icke bör väga
mera än en tredjedel av bärarens kroppsvikt, såframt dennes stridsduglighet
efter en marsch skall vara tillfredsställande. Den svenske soldatens börda måste
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
