Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbrukskris och spannmålsreglering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rågen gav endast 3.01 mill. dt. mot 4.48 mill. året förut. Detta var den regniga,
solfattiga sommarens verk. Det dåliga bärgningsvädret höjde groddprocenten och
gjorde besvärliga och dyrbara eftertorkningsåtgärder nödvändiga. En naturlig
följd härav blev, att efterfrågan på god svensk brödsäd under hösten steg och
medförde en avsevärd prisförbättring, så att i mitten på december lägsta pris’
på vete var kr. 17.28 (Halmstadsnoteringen) och kr. 17.85
(Stockholmsnoteringen). För rågen svängde prisen mellan kronor 15.50 (Halmstad) och kr.
17 (Djurön).
Medan sålunda spannmålsodlingen tack vare de statliga åtgärderna var
nödtorftigt skyddad mot de annars förödande verkningarna av världsmarknadens
dumpingpris, fick däremot den animala produktionen känna på denna
konkurrens i all dess hårdhet. Prisen på smör och fläsk sjönko oupphörligt, och
ännu vid årsskiftet kunde ingen ljusning skönjas. Härtill kom den osäkerhet och
ovisshet, som de engelska tullvännernas valseger vid höstens parlamentsval
framkallade. Visserligen förklarade omedelbart efter valen den stora engelska
jordbruksorganisationen, att den tillsvidare avstode från kravet på tullskydd för
bacon. För de båda övriga exportartiklarna, ägg och smör, kvarstod dock en
överhängande fara. En engelsk smörtull skulle icke blott direkt drabba vår
smör-tillverkning utan indirekt hela mjölkproduktionen. Det är nämligen priset på smör,
som ytterst bestämmer priset på mjölk, och smörpriset här hemma följer som
en skugga noteringen på den engelska marknaden. Jordbruksutredningen
framlade också under året en del förslag — bl. a. om strängare bestämmelser för
ursprungsbeteckning — i syfte att främja en ökad konsumtion inom landet av
svenska lantmannaprodukter. Samma kommitté hemställde även hos k. m:t om
skyndsamma åtgärder för att bringa jordbruket kreditlättnader.
Det svenska jordbrukets ökade svårigheter under året avspeglades också i de
av Sveriges allmänna lantbrukssällskaps direktör, agronom L. Nanneson, utförda
sedvanliga räkenskapsresultaten från svenska jordbruk. Undersökningen för
produktionsåret 1930—1931 visade sålunda för samtliga undersökta jordbruk en
förräntning av i medeltal allenast 2.2 procent. Den högsta förräntningen
uppvisade de sydsvenska storbruken med genomsnittligt 3.2 procent, den sämsta
de mellansvenska storbruken med en medel förräntning av endast 0.4 procent.
För de båda grupperna av mindre jordbruk voro motsvarande förräntningstal
respektive 3 och 2,6 procent.
Denna ytterligare försämring under året av jordbrukets bärighet framkallade
på hösten starka opinionsyttringar bland lantmännen. Den märkligaste av dessa
var säkerligen det den 15 november i Malmö hållna mötet, till vilket inbjudan
utfärdats av bonde förbundets Skåneorganisation, Malmöhus läns liberala
valkretsförbund och högerorganisationen Nationalförbundet för Skåne. På detta
möte antogs en resolution, vari en rad nya stödåtgärder krävdes. De framställda
önskemålen voro i huvudsak: sänkning av låneräntan, sänkning av jordbrukets
repartitionstal vid beskattning samt införande av ett extra kommunalt skattefritt
avdrag, reglering av fastighetstaxeringen, så att den bringas i närmare
överensstämmelse med jordbrukets ändrade avkastningsförmåga, ökning av statens
bidrag till vägunderhåll och vägförbättringar till 90 procent. Slutligen uttalade
mötet även en förhoppning, att regeringen genom en mera aktiv handelspolitik
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
