Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Segling 1933. Av redaktör Tage Ekstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»KSSS 1933», Tore Holms
lotthåtssexa, tog överlägset
Guldpokalen i Eankö.
Så foro svenskarna hem igen halvmätta på ära via
Köpenhamn med Öresundsveckans seglingar, och hela juli var
sedan upptagen av regattor och KSSS :s långfärdsseghng
till Barösund.
En strid, som dock aldrig blev av, var den om »The
Marblehead Trophy», där Westerviks SS stod som
utmanare. Inga anmälningar kommo in, och seglingen inställdes.
På KSSS :s långfärd gästades även Mälaren och
Stockholms SS. Detta sällskap satte dagen efter visiten igång
med striden om Skärgårdskryssarpokalen, vilken samlat
elva olika sällskaps bästa 22 :or. Efter tre seglingar vann
den 30 juli Naia III från Brunnsvikens SS pokalen.
Samtidigt gingo även tävlingarna om Kanotpokalen, där ett
»regel-rättshaveri» gjorde, att den verklige
segraraspiran-ten. Karlstadskanotisten Höijer med kanoten Tjih,
bortprotesterades. Pokalen gick till Millilla, Årstavikens SS.
Sista söndagen i juli höll Stockholms SS sin regatta,
som fick en rekordartad anslutning på över 120 båtar.
Vindstilla med en kort stormby förryckte dock resultaten.
Under juli månad hunno även KSSS-volontärerna göra
en visit på Skandinaviska volontärregattan i Helsingfors,
där finska, svenska, danska och norska pojkar klådde
varandra friskt. Sverige hamnade först på tredje plats i
finalen, men fick desto mera lärdomar.
När augusti och därmed Sandhamnsregattan ingick, hade
Sverige för första gången sedan 1924 (då konsortiesexan
Aloha II deltog) en representant vid Englands Cowesregatta. Det var vår enda tolva,
Princess Svanevit, som ena dagen vann en mycket uppmärksammad seger. Prinsessan
stannade sedan kvar på varv i England för att säljas, en affär som vid årsslutet dock ännu ej
blivit fullt avgjord.
Sandhamnsregattan blev denna gång icke vad den brukar vara. Visserligen hade både
kronprins Olav, finnar och holländare kommit tillstädes, men redan andra dagen, den 4
augusti, inträffade en tragedi i samband med en stormby till havs, som kastade sin
slagskugga över hela veckan. En starbåt med en ung
norrman och fröken Marianne Sundén-Cullberg ombord
pressades så hårt, att norrmannen föll över bord och med nöd
kunde taga sig i land på ett skär. Fröken Sundén-Cullberg
försvann på okänt sätt ur båten och återfanns aldrig. En
mängd båtar fingo rigghaverier, och Sandhamn försänktes
i sorg. Vad som kan framhållas från denna regatta var
kronprins Olavs goda segling med sin sexa Norna och
holländska trettian Brassemermeers seger en dag.
Visbyseglingen hade som vanligt Sandhamn till mål, och
Visbypokalen vanns för året av Wallenbergs-åttan Ergekå.
Omedelbart efter regattan höllo volontärerna »Lilla
Sandhamnsregattan». Svenska mästerskapet i starbåtssegling
hölls för andra året i mitten av augusti, och mästare blev
Dan Sundén-Cullberg med Sunshine. Om denna båttyps
lämplighet fördes efter Sandhamnstragedien en livlig
pressdebatt, varav kontentan blev, att båten icke var lämplig för
andra än tränade seglare och icke för ovan ungdom. Det
hastigt upphaussade intresset för starbåtarna fick en
ganska allvarsam knäck.
Till Finland begåvo sig i augusti Bissbi och åttan Ergekå.
Den förstnämnda vann Werner Ahlströms vandringspris
för sexor för alltid i strid med Finlands bästa båtar, och
Ergekå besegrade konkurrenten Cheerio i den årUga
tävlingen om Sinebrychoffska pokalen.
Den med spänning emotsedda
Mälartrettian fick en lyckad
dehut sommaren 1933.
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>