Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Motorkrönika. Av redaktör Nils Stille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedemora TT.: Klass C: 1) Sunnqvist, 2) E. Westerberg, Norton, 3) Karl Jonsson, Rex
(Kalén ledde, men tvingades utgå). Klass B: 1) Bågenholm Rex, 2) Katajamäki, Finland,
Rudge. Klass A: 1) Sten Edlund, Husqvarna.
Solvallas vårtävling: Klass C: 1) M. Strömberg, Husqvarna, 2.45,3 (nytt banrekord, 109
km/tim.), 2) Sunnqvist, Husqvarna, 3) K. Jonsson, ]^ex. Klass B: 1) Rudolf Jönsson,
Husqvarna (dansken Engström hörde till dem, som utgingo).
Solvallas hösttävling: Klass C: 1) Barthelsson, Husqvarna, 2) Karl Jonsson, Rex (segrare
i klass C), 3) Kalén, Husqvarna, 4) Svend A. Engström, Danmark, Rudge, 5) Drev^s,
Tyskland, 6) Hollming, Finland, 7) Sunnqvist. Kalén segrade i sidvagnsklassen på den nya
rekordtiden 3.02,6 min (98km/tim).
Ivar Skeppstedt segrade i de flesta isloppen och dirt-tracktävlingarna, medan Gunnar
Barthelsson dominerade backloppen.
De täta olyckorna på motorbanorna.
I motorsportens historia ingick 1933 som ett mycket mörkt år. Rapporterna om hemska
ol3xkshändelser runt om i Europa kommo tätare än någonsin, och på svenska tävlingsbanor
inträffade under loppet av en månad tre dödskörningar. De upprörande händelserna
framkallade en stark opinion mot racerloppen, och det ifrågasattes från många håll, om icke
hastighetstävlingarna för framtiden borde förbjudas i vårt land.
Den första katastrofen inträffade i KAK:s Grand Prix vid Wram under augusti månad.
Hela fältet av startande ekipage låg i klunga, när man med stark fart rusade in i den första
kurvan. Ledarbilen, Börje Dahlins Mercedes, kom i sladdning och vräktes i diket. Därvid
slungades mekanikern, den kände tävlingsföraren Erik Lafrentz, ur bilen och blev liggande
på landsvägen. Ehuru de efterföljande förarna häftigt bromsade in sina vagnar och
antingen sökte kasta vagnarna förbi den liggande kamraten eller frivilligt styrde ned i diket,
blev Lafrentz överkörd och dödad. Endast ett underverk gjorde, att icke katastrofen fick
ännu svårare följder. På olycksplatsen lågo fem bilar mer eller mindre spolierade. Ett av
ekipagen, Bennströms Ford, slog vid haveriet eld och antände en byggnad vid vårsidan, som
brann ned till grunden. Bennström själv och ytterligare ett par förare blevo svårt skadade,
men kunde senare utan men för framtiden lämna sjukhuset.
Europas Grand Prix för motorcyklar, som i början av september arrangerades av SMK
vid Saxtorp, krävde två dödsoffer. Under den första träningsdagen kolliderade en av
förarna, norrmannen Harry Bjelkerud, med banchefens bil, varvid norrmannen slungades i
asfaltvägen och krossade huvudskålen samt ögonblickligen avled. Tävlingsdagen medförde en ny
dödsrapport. När engelsmännen Woods och Hunt skulle passera stockholmaren Erik
Lundberg, vinglade denne till och kolliderade med Hunt. Lundberg avled så gott som omedelbart
av skadorna och Hunt måste under fem månader vårdas på Landskrona lasarett för ett
komplicerat lårbensbrott.
Den första dödskörningen på kontinenten inträffade i maj månad, då den från besök i
Sverige kände Mercedesföraren Otto Merz under träning på den farliga Avusbanan i Berlin
kastades runt med sin vagn.
Någon månad senare tillfogades Englands främste tävlingsbilist, Sir Henry Birkin —
vilken ärvt lordtitel en knapp månad tidigare — svåra brännskador under ett Grand
Prix-lopp i Nordafrika. Blodförgiftning tillstötte, och den engelske lordens liv stod ej att rädda.
Den hemskaste katastrofen inträffade dock i september under Italiens Grand Prix på
Monzabanan. Olja hade spillts ut på banan, och när Borzacchinis vagn kom i häftiga
sladd-ningar, följde en kollision, som krävde såväl Borzacchinis som Camparis och greve
Czai-kowskis liv. Samtliga dessa hörde till den europeiska eliten; den förstnämnde ansågs vara
en av Europas tre främsta förare.
Ett par månader senare hände en ny svår olycka i Italien under ett racerlopp på landsväg.
d^Ippolito dödades vid en dikeskörning, och på en annan punkt av banan körde Grosch av
vägen, när hans ena ring punkterade, varvid hans vagn krävde tre åskådares liv.
Ytterligare ett par dödskörningar böra nämnas. Bob Carey, U. S. A :s officielle champion
1932, omkom vid ett racerlopp, Legion-Ascot, under april, och den välkände engelske
motorcyklisten Longman dödades under engelska TT-loppen på ön Man, när hans framgaffel
bräcktes.
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>