Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1933. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De finska studenterna demonstrerade ivrigt och under föga värdiga former för en dylik
ordning. I slutet av året anslöt sig också med en rösts flertal universitetets konsistorium
till ett förslag, som gick ut på universitetets totala förfinskning, dock så att de svenska
studenterna skulle kunna erhålla personlig handledning och vid tentamina avgiva sina svar
på svenska samt att en del av de i tjänst varande svenska professorerna skulle få fortsätta
att föreläsa på svenska — framdeles skulle dock blott professorer med fullständig finsk
språkkunskap tillsättas. Detta uttalande var svaret på ett av undervisningsministeriet
framlagt förslag om upprättande av en statlig helt svensk »Helsingfors’ högskola», med 24
professorer och några andra lärare, vilken under universitetskanslern skulle styra sig själv
genom sitt lärarråd, vilken skulle delvis sammanbo med det finska universitetet och vilken
skulle stå öppen för de finska studenterna liksom universitetet skulle stå öppet för de svenska.
Detta förslag, vilket sålunda vunnit understöd av praktiskt taget halva
universitetskonsistoriet, åtnjöt rätt stora sympatier på svenskt håll såsom varande bästa tänkbara bud.
Däremot avvisade de svenska kretsarna ganska allmänt en tidigare under året diskuterad
tanke att förlägga hela den svenska undervisningen till den fria svenska Åbo akademi, som
skulle förstärkas med ett mindre antal av staten bekostade professurer. Åbo akademi
hade även i ett utlåtande avvisat en sådan lösning. Universitetsfrågan var ännu vid årets
slut under utredning.
Den 6 november, Gustav II Adolfs dödsdag, som det svenska Finland sedan ett kvarts
sekel och alltså även under ryskt välde firat som den svenska dagen, blev det svenska
elementet i Helsingfors föremål för handgripliga äktfinska demonstrationer. Ett
finsk-hetsmärke såldes på gatorna, och personer bärande svenska dagens märken antastades ■—
Helsingfors stad hade dagen till ära uppmanat sina svenska tjänstemän att icke bära det
svenska märket på tjänsterummet, medan ingen motsvarande anmodan utfärdats
beträffande det finska märket. Uppträdena blevo efterhand rätt svårartade och upprepades ett
par dagar för att slutligen upphöra, när poHsen började svalka de äktfinska ligisthoparna
med hjälp av vattenvagnar. Alla ansvariga myndigheter och hela pressen togo avstånd.
Inom finska kulturkretsar blev man allvarligt upprörd och orolig, varom ett vädjande
uttalande mot språkhetsen från ett antal finska förgrundsmän vittnade. Även president
Svin-hufvud vädjade om nationell enighet i ett tal på årsdagen av Finlands självständighet den
6 december. Statsminister Kivimäki uppehöll sig i ett anförande vid samma tillfälle vid
det gemensamma i Finlands och Sveriges historia, erinrade om huru mycket som är
oupplösligt gemensamt och framhöll att Finland fått sin från Ryssland avskilda ställning tack
vare den prägel av och styrka som västerländsk rättsstat, vilken landet erhållit i samlivet
med Sverige. Han betecknade det som den viktigaste uppgiften att stifta fred och endräkt
mellan folkelementen, så att varje god medborgare kände Finland vara sitt fädernesland.
Finlands ärkebiskop, den högersinnade förre statsministern Ingman, hade redan tidigare
beklagat de förhållanden, som gjort att »stora och för oss värdefulla sympatier i Sverige
ställts på spel». Finlands minister i Stockholm, R. Erich, vilken även tidigare varit aktiv
högerpolitiker, offentliggjorde i framstegspartiets huvudorgan Helsingin Sanomat en
liknande vädjan, betonande betydelsen av de nordiska ländernas tillgivenhet för Finland och
en nordisk kritiks menliga inflytande ute i världen.
Finlands svenskars ståndpunkt uttalade deras ledande man, friherre Ernst von Born,
i ett anförande på svenska dagen: Vårt modersmål är svenska, vår härstamning svensk.
Vi skola vårda våra stolta traditioner, vi skola hedra vår fader och vår moder. Vårt land
kunna vi likafullt gagna, vi kunna älska det, vi kunna bedja för det — på vårt eget språk.
338
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
