Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1934. Av professor T. Thunberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Figuren avser att belysa några av den
Addi-sonska sjukdomens karaktäristiska symptom.
Mot den vita brösthuden avsticker skarpt
huden å den kraftigt pigmenterade handen. Den
mörka ansiktsfärgen beror på av sjukdomen
framkallad pigmentering. Det tärda utseendet
sammanhänger också med sjukdomen. I själva
verket förlorade patienten, en 44-årig kvinna,
hastigt 20 kilo av sin vikt.
dens uppmärksamhet på en sjukdom,
vilken sedan burit hans namn och som
karaktäriseras av stark pigmentering av
huden, muskelsvaghet och nervrubbningar.
Han var också i tillfälle att visa, att
personer, som avlidit av här ifrågavarande
sjukdomskomplex, vid obduktionen
företedde binjurar, som voro mer eller mindre
kraftigt angripna, ej sällan av tuberkulos
eller svulster. Särskilt efter upptäckten,
att det just var binjurbarken, som gjorde
binjurarna till ett livsviktigt organ, hade
man också anledning att fråga sig, om ej
Addisons sjukdom var att betrakta som
yttring av en långsamt inträdande
insufficiens hos binjurbarken.
Sedan binjurbarkens oumbärlighet för
livet fastslagits, ha också ivriga försök
pågått att söka ur binjurbarken isolera det
ämne, som man har anledning tro
förmedla organets i fråga inverkan på
organismen. Försöken voro emellertid länge
resultatlösa. Nu står man emellertid vid
målet. Äntligen har det lyckats att ur
binjurarna framställa ett extrakt, som tillåter att framgångsrikt motverka effekten av
binjurbarkens bortopererande.
Äran av detta resultat tillkommer två grupper amerikanska forskare, arbetande
oberoende av varandra, Swingle och Pfiffner i Princeton och F. Hartman,
Brow-nell och W. Hartman i Buffalo.
Det av dessa forskare framställda extraktet, som med upptagande av det
bekvämaste av de föreslagna namnen här må benämnas kortin, har också redan fått en
viss användning vid behandlingen av Addisons sjukdom.
De första försöken att med binjurbarkextrakten behandla fall av Addisons
sjukdom hos människan gå tillbaka till början av år 1930, vid vilken tidpunkt dels
Hartman i Buffalo, dels de vid Mayokliniken i Rochester verksamma forskarna
Rown-tree och Greene, vilka till sin disposition hade ett av Swingle och Pfiffner berett
extrakt, offentliggjorde var sitt fall. Behandlingen tillgreps i båda fallen, då
patienterna lågo på sitt yttersta. Resultatet var synnerligen frappant och så mycket mer
övertygande, som de båda fallen förut behandlats utan framgång med alla eljest
tillgängliga metoder.
Sedan dess har antalet med kortin behandlade fall stigit i höjden, och man har
nu rätt att uttala, att kortinets verkan vid Addisons sjukdom är fastslagen och höjd
över varje tvivel.
Hittillsvarande försök med extrakt ur binjurbarken som läkemedel ha tyngts av,
att framställningen därav påvilat vetenskapsmännen. Preparatets pris blev av
denna anledning mycket högt. Sedan emellertid nu kortinets verksamhet mot Addisons
sjukdom fastslagits, ha läkemedelsfirmor gått i författning om medlets
framställande i större skala med användande av den moderna teknikens hjälpmedel.
Fa-briksmässigt tillverkat kortin kan också numera erhållas, låt vara i begränsade
kvantiteter. Alltjämt ställer sig emellertid medlet dyrt. Den vid fullständig
barkinsufficiens nödvändiga dagsdosen kortin torde kosta 5 å 10 kronor. Till det höga
priset medverkar, att Addisons sjukdom är en mycket sällsynt sådan och att kortin.
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
