Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1934. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oktober till Finlands chargé d’affaires en av över 92 procent av ifrågakommande
professorer undertecknad svensk adress, vari det hette: »Övertygade om, att ett
försvagande av det finska språkets ställning vid Finlands statsuniversitet skulle
innebära en allvarlig förlust för den nordiska kulturgemenskapen, hava vi känt
oss manade att bringa denna vår uppfattning till Finlands folks och främst dess
valda representanters kännedom. Vi våga därför till dem rikta en vördsam
vädjan, att de söka finna en sådan lösning av universitetsfrågan, som tryggar
fortbeståndet av den högre svenskspråkiga kulturen i Finland och för framtiden
vidmakthåller den nordiska samhörighet, som är historiskt och kulturellt grundad,
men dock ytterst beroende av språkliga föreningsband». En likalydande adress,
undertecknad av samtliga isländska professorer, överlämnades samtidigt i
Stockholm. I Danmark publicerades en liknande dansk adress, undertecknad av över
90 procent av de ifrågakommande akademiska lärarna, och i Norge överlämnades
en norsk adress, som vunnit över 75 procents anslutning. Till adresserna anslöto
sig enhetliga uttalanden i de nordiska ländernas press, och även på sina håll i
utlandet väckte aktionen uppmärksamhet och vann instämmande.
I Finland meddelade statsminister Kivimäki, att regeringen ansåg det självklart,
att adressen icke kunde ge anledning till någon åtgärd från regeringens sida eller
ändring i regeringens ståndpunkt. Han erkände den goda avsikten men framhöll,
att universitetsfrågan vore en uteslutande intern angelägenhet, i vilken Finlands
regering icke kunde mottaga direktiv utifrån. Detta avvisande, som så påfallande
erinrade om det ryska avvisandet av den europeiska kulturvärldens adress till
förmån för Finlands kränkta rätt ett tredjedels sekel tidigare, följdes av en våldsam
finsk kampanj i pressen och på folkmöten, där det ordades om »en oerhörd
inblandning» och hotades med, att demonstrationen kunde bli »ödesdiger för
ordnandet av universitetsfrågan i Finland». Det starkt äktfinskt påverkade
agrarpartiets riksdagsgrupp uppvaktade regeringen för att framhålla, att statsmakten
effektivare än dittills borde avvisa utlänningars »kränkande inblandning i Finlands
inre angelägenheter».
Senare följde en adress, undertecknad av 4,622 finska studenter vid Helsingfors’
universitet, d. v. s. 70.7 procent av alla universitetets studerande och 85.9 procent
av de finsktalande inskrivna, i vilken det bl. a. hette, att de knappa medel Finlands
folk kan använda för upprätthållandet av den högre bildningen, få icke »ens
delvis användas för upprätthållande och stödjande av en sådan för vår nationella
anda främmande kultur, för vilken ett mycket rikare land än vi sörjer med rund
hand».
Riksdagsbehandlingen av propositionen gav emellertid vid handen, att man
åtminstone i mera moderat finsksinnade kretsar icke var alldeles obenägen att
lyssna till en vädjan från det övriga Norden. Visserligen minskade med lottens hjälp
grundlagsutskottets delegation för universitetsfrågans behandling de föreslagna 21
svenska professorerna till 12, men senare höjde utskottet in pleno ånyo siffran till
21. Dessutom infördes bestämmelser om, att svenskspråkiga studenter skulle få
begagna sitt språk vid prov och examina i sådana ämnen, i vilka blott finsk
undervisning meddelas, samt om att förmåga att förstå svenska skulle krävas av de
finskspråkiga professorerna. Till utskottsförslaget fogade äktfinska reservanter
ett. förslag om universitetets fullständiga förfinskning utan några motvägande
åtgärder för svensk undervisning. I en socialdemokratisk reservation föreslogs, att
av de 21 svenska professurerna 12 skulle bli fasta ordinarie, en fast e. o. samt 8
föränderliga enbart med hänsyn till läroområdet. De svenska
utskottsrepresentanterna avvisade det framlagda förslaget och ingåvo genomgripande
ändringsförslag. Bl. a. krävde de lägst 24 fasta professurer med enbart svensk
undervisningsskyldighet.
342
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
