Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1934. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utskottsutlåtandet blev emellertid bordlagt
och hann icke föranleda något beslut, förrän
riksdagen åtskildes före jul. Före årsskiftet
utfärdades emellertid inkallelse av urtima
riksdag den 17 januari för behandling av
universitetsfrågan och ännu en fråga. Det ansågs,
att urtiman inkallats för att förhindra, att vid
den följande lagtima vårriksdagen en
minoritet skulle kunna framtvinga, att ärendet
förklarades vilande till efter nyvalen. Det
förväntades, att regeringens nya proposition
skulle innehålla några mindre jämkningar till
svenska språkets förmån.
Universitetspropositionen framkallade även
genljud från det självstyrda och med
särskilda språkliga garantier utrustade Åland. Vid
öppnandet av landstingets höstsession i
mitten av november uttalade talmannen,
redaktör Julius Sundblom, i sitt hälsningstal, att
den Ålands innebyggare tillförsäkrade rätten
att erhålla undervisning på sitt modersmål
självfallet inbegrepe även undervisningen vid
Finlands tvåspråkiga universitet. Denna
förmån är, sade han, omistlig och kan heller
inte utan rättskränkning berövas vår
studerande ungdom. I anslutning till detta
anförande väcktes den 23 november en av
samtliga närvarande landstingsmän undertecknad
motion, vari hänvisades till det inför N. F.
å de finska statsmakternas vägnar
högtidligen givna löftet om effektivt skydd för den åländska befolkningens
svenska språk och svenska kultur och vari föreslogs att avsända en
vädjan för överlämnande till riksdagen samt att :^landstinget, för den händelse dess
erinran i saken ej bleve beaktad, därefter ville taga i övervägande, huruvida icke
landstinget på grund av de utfästelser, som lämnats den åländska befolkningen,
borde i denna för landskapet så viktiga angelägenhet göra en hänvändelse till
Nationernas förbund». Motionen föranledde en skriftlig vädjan, som presidenten
emellertid icke ansåg sig böra vidarebefordra till riksdagen. Även i andra frågor
framträdde under året motsättningar mellan Åland och rikets myndigheter. Mest
observerad blev den flaggstrid, som uppstod därigenom, att skilda meningar rådde
om, huruvida den mot de röda socialistiska flaggorna riktade
regeringsförordningen om flaggning även vore gällande på Åland och sålunda inskränkte den av
ålänningarna dittills ganska allmänt utövade rätten att enbart hissa en
landskapsflagga, gul och blå liksom landskapets vapen. Landskapsnämnden, vilken enligt
självstyrelselagen ägde uppsikt över allmän ordning och säkerhet samt stod i
spetsen för de av landskapet övertagna polismyndigheterna, utfärdade i augusti en
anvisning till dessa myndigheter om, att flaggförordningen, som krävde samtidigt
hissande av Finlands flagga, icke ägde tillämplighet på Åland, och underrättade
riksmyndigheterna om denna åtgärd. Ålands landshövding, som författningsenligt
utövade polismyndighet i landskapet endast i ärenden berörande statens säkerhet,
utfärdade emellertid förhållningsregler i motsatt riktning. Finlands regering
hän-sköt tvistefrågan till Högsta domstolen, som förklarade, att flaggförordningens be-
t^idåvi Mtu ja ttaffan
0Utm ^main é^iMå
OBllOlllta 1734-
pr4ntil|» mikm
CEORG SåLOKlUr^llH/
<J8t«<tmg<t,
. ’^llÖftltft f^
^^MliiliiiliiiiiiilB^^^^^
Liksom i Sverige firades den 13
december även i Finland 200-årsminnet
av 173^ års lag; här titelbladet till den
första finska editionen av nämnda lag,
tryckt i Åbo 1759,
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
