Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1935. Av professor Torsten Thunberg - Status epidemicus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annus Medicus 19)j.
Av professor TORSTEN THUNBERG.
Status epidemicus.
Yi börja, såsom vanligt, denna översikt med några sifferuppgifter rörande de
viktigare epidemiska sjukdomarnas frekvens i vårt land under 1935, varvid
vi, på grund av att det erforderliga siffermaterialet ännu ej varit i sin helhet
tillgängligt, måste utesluta årets sista kvartal. För jämförelses skull medtagas dels
värdena för åren 1931—1934, dels, för belysning av utvecklingen under en något
längre period, motsvarande siffror för år 1925.
Vi—Vi
1925 1931 1932 1933 1934 1935
Smittkoppor ....................... — ■—■ 10 .— ~ .—
Difteri ............................. . 3,822 2,558 1,913 1,738 936 500
Skarlakansfeber .................... . 10,660 5,893 5,274 7,485 11,060 6,019
Tyfus och paratyfus ................. 1,467 378 615 313 376 362
Epidemisk hjärnhinneinflammation ,. 125 59 60 59 49 32
Barnförlamning .................. . . 505 107 781 511 1,001 610
Undulantfeber ...................... — 127 125 155 154 108
Sömnsjuka 188 72 86 75 62 49
Rödsot ............................. 106 624 1,383 1,501 1,473 647
En granskning av dessa siffror ger till resultat, att år 1935 ur epidemiologisk
synpunkt får betraktas som ett lyckligt år. De epidemiska sjukdomar, för vilka
anmälningsplikt föreligger, visa, även vid korrektion för det sannolika värdet
för det felande sista kvartalet, lägre eller åtminstone föga högre siffror än år
1934, som även i stort sett var ett gynnsamt år. Märklig är difteriens ringa
frekvens, den lägsta på decennier. Man frågar sig emellertid, med kännedom
om denna sjukdoms frekvenskurvor, om vi ha att göra med böljedalen före nya
epidemier. Skarlakansfebern, som år 1934 visade en ovanligt hög frekvens, syntes
ha passerat toppunkten. Antalet sjukdomsfall 1935 var ej så litet lägre än
föregående år.
Barnförlamningen var även under 1935 besvärande. Dess frekvens ligger
visserligen vida under skarlakansfeberns. Den är det oaktat socialt mer
betydelsefull på grund av den invaliditet för livet, som den ofta kvarlämnar.
Sedan ett par år tillbaka måste vi till de i vårt land endemiska smittosamma
sjukdomarna även räkna den s. k. Weilska sjukdomen, ofta, men ej särskilt
lyckligt, benämnd »smittosam gulsot». Sjukdomen i fråga förlöper akut med hög feber
och sjukliga förändringar, bl. a. i njurarna. Ofta, men ej alltid, har den karaktären
av gulsot, och hudens gula färg underlättar då riktig diagnos. Bland de 21 fall,
som sedan 1932 iakttagits i Sverige, ha 7 haft dödlig utgång. Dödsprocenten är
alltså hög. Sjukdomen förorsakas av en mikroorganism, tillhörande
spirochaeter-nas familj, känd sedan år 1915. Det är från råttor, som smittan överföres.
Smittobärande råttor överföra genom sina uttömningar smittan till vatten, t. ex. i fuktiga
arbetslokaler, såsom slakterier. Egendomligt nog torde det vara genom huden,
som spirochaeterna sedan leta sig in i människans kropp. Enligt utfärdad
kungörelse skulle epidemilagens bestämmelser fr. o. m. 1 januari 1936 gälla även
Weils sjukdom.
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
