Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från kaos till kosmos. Av Ansgar Roth - Den nya alkemiens triumfer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ben av dr R. J. van de Graaff byggda
elektro-statiska maskinen, uppställd vid New
Bedford, Mass., U. S. A. Observatörerna befinna
sig i det inm av globerna, som ha en
diameter av 4.5 meter och uppbäras av isolerade
pelare av 7.5 meters höjd. Apparaten ger en
spänning av 10,000,000 volt.
föllo under utsändande av positiva eller
negativa elektroner, allt eftersom massan
var mindre eller större än de stabila
isotoperna av grundämnet med
ifrågavarande atomnummer. En viss proportion
mellan laddning och massa befanns
sålunda vara nödvändig för kärnans
jämvikt.
Även uran, det tyngsta av alla
kända element, transformerades genom
be-skjutning med neutroner, varvid man
erhöll ett antal ämnen med större
ordningstal än 92. Detta visades först av
Fermi i Rom, bestreds av von Grosse i
Chikago — som ansåg produkterna vara
isotoper till protaktinium (91) —- men
bekräftades slutligen av Otto Hahn och
Lise Meitner i Berlin. Dessa forskare
visade också, att torium (90) vid
ett liknande bombardemang övergick i
radioaktiva element av en hittills okänd
typ med atomvikten där n är
ett helt tal, t. ex. en radiumisotop med
ordningsnumret 88 och atomvikten 229. Denna produkt kunde i bokstavlig mening
kallas »konstgjort radium».
Många av de radioaktiva konstprodukterna utsände även gammastrålar med
hög energi, vilka torde kunna användas inom den medicinska radioterapien,
om det blott bleve möjligt att erhålla den strålande substansen i tillräckligt stora
mängder. Radionatrium, ett radioaktivt salt, framställdes av prof. Ernest
O. Lawrence i Berkeley med hjälp av en gigantisk apparat av 80 tons vikt, en
»cyklatron», som utslungade projektiler med en energi av två millioner volt.
Ännu större dimensioner fingo de av van de Graaff konstruerade elektrostatiska
maskinerna, som beräknades kunna ge en potentialdifferens av 10—15 millioner
volt. En apparat av denna typ byggdes bl. a. av dr M. A. Tuve vid
Garnegie-institutet i Washington.
Radiofosfor användes av ungraren, prof. Georg von Hevesy vid
Finsen-institutet i Köpenhamn vid några intressanta försök rörande ämnesomsättningen
i levande organismer. På grund av den oerhörda känsligheten hos de metoder,
med vilka radioaktiv strålning kan påvisas, kan man iakttaga ovägbara minimala
mängder av ett radioaktivt ämne. Fosfor är en substans av väsentlig betydelse
för benbyggnaden. Genom att tillsätta litet av den aktiva fosforisotopen till de
fosforhaltiga preparat, varmed råttor utfodrades, kunde man följa fosforn på
dess vandring genom djurens skelett, och Hevesy konstaterade på så sätt, att
benbyggnaden är en kontinuerligt fortgående dynamisk process. Fosforatomerna
lämnade nämligen åter kroppen efter en tid av omkring två månader. Den på
artificiell väg erhållna radioaktiva fosforisotopen fick sålunda här göra samma
tjänst som den tunga väteisotopen vid de likaledes av Hevesy utförda försöken
med tungt vatten (deuteriumoxid) såsom måltidsdryck. Även vattnet cirkulerar
långsamt. Om en person dricker ett glas vatten, finns nära hälften av vätskan
ännu efter 9—10 dygn kvar i kroppen!
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
