Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teatern 1935. Av Anders Österling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teatern 193J.
Av ANDERS ÖSTERLING.
Det som först kan markeras i en teateröversikt från 1935 är
turnéverksam-heten, som i ökad omfattning söker tillgodose hela landets behov. De fasta
och statsunderstödda scenerna skickade under året ut det ena programmet efter
det andra med stöd av den vittförgrenade nya publikorganisationen. Ännu är
det visserligen för tidigt att avgöra, huru långt riksteaterplanen kan realiseras
på denna väg. Det betydelsefulla låg däri, att landets intresse blivit hävdat, och
att en jämnare distribution av föreställningar nu ansågs obligatorisk. Teatern är
inte längre ett privilegium för huvudstaden, och även ur andra synpunkter kunde
det nu starkare än förr förtjäna framhållas, att stockholmsscenernas verksamhet
givetvis inte ger en fullständig bild av händelserna.
Dramatiska teatern täckte större delen av sin vårsäsong med Kvartetten som
sprängdes, en skicklig dramatisering av Sjöbergs roman och en älskvärd
underhållning, som helt naturligt blev en kassapjäs, med välträffade svenska rollfigurer
av Carl Barcklind, Sven Bergwall och andra. Mindre stimulerande än väntat
blev däremot Henrik IV-föreställningen; Falstaff nådde icke sin fulla komiska
storhet, och man saknade den höga temperatur, som är Shakespearestämningens
livsvillkor. Henri Bernsteins salongskomedi Trots allt fick sitt berättigande
genom Tora Tejes praktfulla, skrämmande kvinnostudie och Olof Winnerstrands
mönstergilla spel som den resignerade äkta mannen. På vårkanten
framfördes också slag i slag tre väckelsedramer med mer eller mindre utpräglad
religiös tendens: Högsta vinsten av Somerset Maugham, Dagar utan mål av 0’Neill
och jesuitdramat Cenodoxus. Det sistnämnda gjorde mäktig verkan på
Konserthusscenen, där Anders de Wahl i stor stil tolkade den världslige doktorns roll
och regien åstadkom en konstfull, grandios rekonstruktion av ett gammalt
Vinjettbilden visar fr. v. Anders de Wahl i »Cenodoxus» på Konserthuset, Gabriel Alw, Gösta
Cederlund, Carl Barcklind, John Eriksson och Torsten Winge i »Konung Henrik IV» samt Gabriel
Alw i »Ledaren» på Dramatiska teatern; i högra hörnet Sture Baude i »Innanför grindarna» på
Vasateatern.
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>