Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filmåret 1935. Av redaktör E. W. Olson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
övre raden fr. v.: Zarah Leander och Einar Axelson i »Äktenskapsleken», Gösta Ekman och
Ingrid Bergman i »Swedenhieims», Gull-Maj Norin i »Fredlös», Adolf Jahr och Aino Taube i
»Kanske en gentleman»; nederst Anne Marie Brunius och Kotti Chave i »Ungdom av i dag» samt
Nils Ericsson, Anna Lindahl, Allan Bohlin och Tutta Rolf i »Under falsk flagg».
bästa filmroll, och Per-Axel Bränners Ungdom av i dag med dess blonda nordiska romantik och
dess friska flygarhumör. Ungkarlspappan, en annan av Molanders mest uppmärksammade
komedier, hade till underlag en engelsk pjäs. Under falsk flagg hade en tysk förebild. Karl Gerhards,
av Ragnar Hyltén-Cavallius regisserade Äktenskapsleken hade en allmänt internationell ton, och
Kanske en gentleman, lyckad regidebut av Ragnar Arwedson och en stor triumf för Adolf Jahr
i huvudrollen, var helt enkelt en Pygmalionparafras.
Folklustspelen omfattade som vanligt den största gruppen svenska filmer. De ge inte anledning
till några mera ingående kommentarer. Några av dem ha som vanligt varit byggda på äldre
eller nyare teaterpjäser av utpräglat folkligt snitt. Någon mera utpräglad artistisk standard har
icke utmärkt dem, även om detaljer i flera av dem tytt på, att något bättre skulle ha kunnat
åstadkommas, om man bara haft bättre manuskript. De flesta av dessa lustspel ha emellertid
blivit betydande publikframgångar och endast en svensk film torde ha grundligt misslyckats också
ur affärssynpunkt.
Om amerikansk film än icke numerärt dominerat den svenska filmmarknaden i samma
utsträckning som tillförne, stod den alltjämt kvalitativt ouppnådd i vissa genrer. Den stora heroiska
äventyrsfilmen hade en så utsökt företrädare som En bengalisk lansiär, i vilken särskilt Cary
Cooper befäste sin väldiga popularitet, och svensk publik fick en ny amerikansk filmfavorit i
Franchot Tone. Operettfilmen nådde ett högvattensmärke med Glada änkan i Lubitschs regi och
med den strålande Jeanette Mac Donald i titelrollen. Den gigantiska kostymfilmen demonstrerades
i De Milles Korsriddarna. Show^filmen försvarade sin plats i publikgunsten med bl. a. Folies
Bergére med Chevalier i huvudrollen samt dansfilmerna Continental och Roberta, vari Fred
Astaire och Ginger Rogers inhöstade triumfer. Kriminalkomedien, i vilken genre amerikanerna
stå hors concours, representerades av en rad ypperliga program, av vilka Den gäckande skuggan
med William Powell och Samhällets fiende nr 1 med Edward S. Robinson togo priset. Grace
Moore triumferade i en ny film. Älska mig evigt, och en ny storsångare fick filmen i Nino
Martini, som framträdde i Sången till livet. En Garbofilm visades under året. Den brokiga
vävnaden, vars medelmåttighet för övrigt icke kunde hindra divan att fira en ny stor personlig
triumf. Ett par prov på amerikanernas mångsidighet gåvo King Vidors av socialt patos burna
Vårt dagliga bröd och den första stora färgfilmen. Fåfängens marknad; den senare hade sitt
huvudsakliga intresse som experiment. Den visade, att färgfilmen gjorde framsteg, men ännu
långt ifrån var färdig.
Engelsk film uppträdde som sagt mycket livaktigt på den svenska marknaden. Några program
må särskilt framhållas. Elisabeth Bergner framträdde i övergiv mig icke och vann en
övertygande konstnärlig seger och även en betydande publikframgång. Särskilt övertygande i detta
sistnämnda avseende var Den röda nejlikan, vari Leslie Howard ögonblickligen slog igenom hos
oss; denna begåvade och kultiverade skådespelare har tidigare förekommit på den vita duken
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
