Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filmåret 1935. Av redaktör E. W. Olson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Filmåret 193J.
Av redaktör E. W. OLSON.
I årets filmhändelser urskiljer man vissa karaktäristiska drag. Den amerikanska filmen gör
sig ännu kvantitativt starkt gällande och håller en tämligen jämn och ganska hög standard,
särskilt i den lätta förströelsegenren. Men europeisk film fortsätter sin snabba frammarsch, och
från svensk horisont är särskilt den engelska filmens aktivitet påfallande, medan samtidigt tysk
film börjat uppträda mera sporadiskt på de svenska biograferna. Norsk och dansk film lyste i
Sverige endast genom sin frånvaro.
Av större betydelse än dessa förskjutningar i frekvensen för utländsk film är emellertid, att
den svenska filmproduktionens redan under 1934 ådagalagda livaktighet fortfar, ja, antalet
visade svenska filmer var till och med något större under 1935 än året därförut. I den populära
diskussionen får alltjämt svensk film uppbära mycket klander; en närmare undersökning visar
dock, att en redan tidigare ådagalagd strävan hos densamma till kvalitativ förbättring
fortfarande gör sig gällande. Antalet av de mycket folkliga filmer under 1935, som ungefär motsvara
vad man en tid kallade »pilsnerfilm», är lägre än antalet mera ambitiösa filmskapelser; låt
vara att en och annan också av dessa senare icke kan sägas vara av högsta klass.
Däremot är det påfallande, att komedier och lustspel fortfara att behärska den svenska
filmproduktionen. Den storhetstid svensk film genomlevde under de sista krigsåren samt de första
efterkrigsåren var grundad på en i hög grad allvarligt syftande alstring. Den redogörelse för
Svensk Filmindustris stora manuskriptpristävlan, som på sommaren utgavs av Nils Beyer, vittnade
även om de svenska författarnas starka orientering åt allvarliga ämnen. Men 1 produktionen
dominera lustspels- och komedimotiven.
Av de tre allvarliga svenska filmerna under året innebar endast en, Valborgsmässoafton, ett
försök att ur ämnets synpunkt ge något nytt. I denna av Oscar Rydqvist och Gustaf Edgren
skrivna och av den senare regisserade film utspelades den delvis tämligen rafflande handlingen
mot bakgrunden av den aktuella nativitetsdiskussionen. Bränningar av Ivar Johansson återgick
däremot i påfallande grad på äldre svenska filmideal; det var allmogeskildring i kraftiga,
rejäla tag. Fredlös — en dansk-svensk produkt, regisserad av Schneevoigt — utvecklade ett annat
svenskt litterärt favorittema: vildmarksromantiken.
Åtskilliga filmkomedier i den svenska filmproduktionen under 1935 erhöllo ett välförtjänt
högt beröm. Betecknande nog kan man emellertid säga, att endast två av dem voro helt igenom
svenska: Gustaf Molanders ypperliga Swedenhielms-film, vari Gösta Ekman gjorde sin kanske
Viiijettbilden upptar i övre raden fr. v.: Naémi Brise och Birgit Rosengren i »Flickor på fabrik»,
Sten Lindgren, Bror Olsson och Tore Svennberg i »Bränningar» samt Bullen Berglund och Olle
Winnerstrand i »Ungkarlspappan»; nedre raden: Carl Barcklind och Birgit Tengroth i »Flickornas
Alfred», Sigurd Wallén och Thor Modéen i »Smålänningar» samt Victor Sjöström med en grupp
småttingar i »Valborgsmässoafton».
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
