Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1935. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ministären Nygaardsvold: fr. v. handelsminister Madsen, finansminister Indrebö, socialminister
Bergsvik, kyrkominister Hjelmtveit, utrikesminister Koht, statsminister Nygaardsvold,
försvarsminister Monsen, justitieminister Lie och jordbruksminister Ystgaard.
Den under år 1934 ständigt latenta och ofta akuta regeringskris, vilken
bottnade däri, att venstrekabinettet Mowinckel endast var baserat på
venstre-gruppen, 24 stortingsmän av 150, och varken önskade genom fast avtal vidga
sin bas eller ville helt tillmötesgå bondepartiets krav på en omfattande
jord-brukshjälp, kulminerade under första halvåret 1935. Och så begav det sig att i
Norge, som på grund av uppgående världskonjunktur samt krigskonjunktur för
sjöfarten hade ett vida bättre år än det närmast föregående, en arbetarregering
med bondepartiets stöd satte i scen en statlig hjälpaktion, som ställde de sämre
årens statshjälp helt i skuggan.
Redan årets första månad bjöd på ett nytt, allvarligt tillbud till regeringskris.
Först riktade högerledningen en framställning till statsminister Mowinckel och
stortingets borgerliga partier om att inleda samarbete för att åstadkomma en
fastare grundval för regeringen. Statsministern svarade omedelbart nej med den
motiveringen, att det vore omöjligt att få parlamentariskt underlag för en dylik
regering, vilket knappast kunde betyda annat än att hans eget parti, venstre,
icke skulle kunna motstå en sådan påfrestning. Några dagar senare fick man veta,
att även bondepartiet vänt sig till statsministern för att förhandla om bildande
av en parlamentarisk flertalsregering på grundval av ett gemensamt borgerligt
program, till vilket bondepartiet också uppgjort förslag. Mowinckel svarade åter
nej men framhöll, att programutkastet icke väsentligt avveke från regeringens
åsikt och därför gott kunde tjäna till grundval för diskussion av frågan, om
regeringen och stortinget fortfarande kunde samarbeta. Bondepartiet tackade men
förklarade sig finna nödvändigt, att frågan om majoritetsstyre i sinom tid toges
upp till avgörande i stortinget. Partiet fullföljde också sin linje och sade nej till ett
av högern framställt och av statsministern i modifierad form accepterat förslag
om bildande av ett för de borgerliga grupperna gemensamt konsultativt råd, vars
yttranden dock ingalunda skulle vara bindande för regeringen. När sedermera
bondepartiets ledare Hundseid den 24 februari i stortinget framlade ett förslag
till uttalande, befanns detta likväl vara mildrat i formen genom ett »bör» i
stället för »skall», vilket föranledde regeringen att avvakta en mera otvetydig
uppsägning.
3391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
